Recension

Scen: Östgötateatern, Stora teatern i Norrköping.

Pjäs: "Faust II" av Goethe.

Artikelbild

| Richard Carlsohn som Ariel svävar över en sovande Faust (Martin Waerme).

Regi: Richard Turpin

Scenografi: Lars Östbergh

Kostymdesign: Ulrika van Gelder

Skådespelare: Lotta Ramel, Martin Waerme, Sven Angleflod, Jesper Barkselius, Richard Carlsohn, Stina Lundkvist, Stina von Sydow, Joel Forsbacka, med flera.

Ett bildat folklustspel skrivet på svamp. Så beskriver regissören Richard Turpin själv Goethes "Faust II" som i lördags hade premiär på Stora teatern i Norrköping. Det är bara att hålla med.

Det är en galen resa i tid och rum där den fantastiska scenografin, de häftiga kostymerna och Mefistofeles, djävulen, i form av Lotta Ramel, spelar huvudrollerna. 

Lotta Ramel, med sin närvaro, timing och tydliga diktion, är lysande som den rödklädda djävulen. 

Det är ingen idé att försöka förstå handlingen, för det finns knappt någon sådan. I stället får man luta sig tillbaka och njuta av det visuellt vackra på scenen, snygga tekniska lösningar, komiska detaljer, absurda inslag som jättelika insekter och Richard Carlsohn som den svävande luftanden Ariel med fluffig tyllkjol.

Det är stundom svårt att hänga med i den rimmade versen och vissa delar av den första akten är inte är helt begripliga.

Men håll ut till andra akten: när man släpper försöken att förstå och i stället har roligt åt hur den skickliga ensemblen på 14 personer tar sig an de 116 olika väsen som i Östgötateaterns version figurerar på scenen så är det en upplevelse att se "Faust II". 

Vanligen spelas endast den första delen av "Faust" som teater. Det här är fortsättningen.

"Faust II" är skådespelet som egentligen inte ska gå att uppföra, men som på Östgötateatern ändå flyger, en märklig tripp med Martin Waerme som en gitarrspelande ljuslockig Bellmanliknande Faust som sålt sin själ till djävulen, en Faust som i sitt sökande efter sköna Helena är på väg mot sitt fördärv.

Under den komprimerade versionen av "Faust II" får teaterpubliken följa med till bland annat antiken där en roligt spetsig grekisk kör tar plats, och till dr Wagners experiment med en homunculus, en skapad människa, spelad av Antti Saarkikallio. Varelsen med det blinkande hjärtat i den stora glastuben biter sig fast i minnet.

"Faust II" spelas på Stora teatern i Norrköping fram till den 12 oktober. Den 8 november flyttar den tre timmar långa föreställningen över till Linköping.