Konstnärerna har alla gått på Kungliga Konsthögskolan, "Mejan" i Stockholm.

Artikelbild

- Vi gillar varandra och har insett att vi har en del gemensamt. Vi ägnar oss alla åt collage - delar som går isär och sätts ihop. Men vi arbetar på olika sätt och spretar åt olika håll, säger Christoffer Paues. 

Det första verk som möter besökaren är Angela Durans video Utan titel. Hon arbetar med filmer på ett collageliknande sätt med flera lager som ger en komplexitet i bilden och en suggestiv effekt. I filmen skymtar ett miniatyrlandskap, omgivet av en vätska som bubblar som om den vore organisk och levande.

Den byter ständigt form. En annan skärm visar ett ihållande brus.

- Vi tyckte att det blev ett bra första intryck - de båda filmerna fångar vårt tema, säger Angela Duran.

Artikelbild

I Studion rullar hennes cirka sex minuter långa videoverk "Cheree", och låten till verket är en cover på 70-talsduon Suicides låt. Vyn vi ser är utsikten i hennes tidigare lägenhet, men verklighen har möblerats om och proportioner

Vi hör en kärlekssång, men över verket vilar en känsla av osäkerhet och obehag.

Artikelbild

- Hör vi en sexuell akt, eller är det en stalker? Eller något annat? Vi vet inte riktigt, säger Angela Duran.

Hon beskriver sitt arbete med video som en sorts rörligt måleri, där hon arbetar med rörelse, ljus och visuella intryck för att förmedla en subjektiv historia.

Artikelbild

Öde landskap

Även Maria Svensson arbetar med lager på lager, fast mediet är ett annat - måleri.

- Jag planerar inte, de bara växer fram, säger hon.

Målningarna i akryl och olja visar övergivna platser - så som gruvor tömda och avfolkade. De hänger samman i en serie, kallad Atacama 1-13. Maria Svensson har besökt gruvan i Atacama.

- Jag blev väldigt fascinerad av den, berättar hon.

Det var också i en gruva i Atacama som 33 gruvarbetare blev instängda i gruvgångarna förra året, 700 meter under markytan.

"Om tio sekunder så..." är titeln på Christoffer Paues serie bilder som både är föreställande och abstrakt. Här finns ett par stilleben men också abstrakta bilder med referenser till det första livet på jorden, levande mikroorganismer, encelliga varelser eller bakterier som de ser ut i mikroskop.

Självförstörelseprocess

Linda Jansson ställer ut noggrant tecknade blytertsverk, som vid en första anblick är de realistiska men här finns förskjutningar i skalan och är hopplock av separata element på ett collageaktigt vis.

I bilden Big leap med ett Stockholmslandskap flyger en afrikansk fågel och i Before us samsas klippformationer från Gambia och Kreta.

Samtliga blyertsbilder uttrycker ett laddat ögonblick före sammandrabbning, ett överhängande hot som när som helst övergår i våld.

Mer komisk i uttrycket är installationen In the forest we meet, där krabbliknande varelser långsamt är på väg att såga av de grenar de sitter på i ett vitmålat träd.

- Linda arbetar ofta med väldigt avancerade rörliga skulpturer, som ibland förstörs lagom till utställningens slut, berättar Angela Duran.

- Det är uttryck för en sorts självförstörelseprocess, tillägger Linda Jansson.

I utställningen medverkar även Samuel Sander som i måleri och installationer brottas med klagovisorna i Gamla testamentet.

Utställningen visas till den 20 november.