De som har några år på nacken kanske kommer ihåg reklamfilmen för elektronikhyrföretaget Thorn. En hippie på en strand talade till kameran om att äga saker tog friheten ifrån dig och du skulle helst bara låna. Titelrollskaraktären Moondog påminner om Thorn-mannen, om denne varit några växlar mer irriterande, gränslös och hopplös. Från mer allvarlig synvinkel är han en hänsynslös förövare som vi i publiken ombeds att tycka om. Vilket är för mycket att begära.
Moondog bor i Key West och driver runt i kontinuerlig härva av sprit, droger och sex. Att säga att han tar lätt på livet är att överdriva en smula. Han är som han är och han är "skön". Tills hans fru Minnie ringer och ber honom komma hem till dotterns bröllop. Även hon verkar acceptera hans generella beteende men ställer alltså vissa krav. Korine försöker provocera så hårt att jag snarare är uppgiven än provocerad. Väl hemma i Miami missar han nästan bröllopet och när dottern ser snett säger mamma något om hans storhet trots att han är en idiot. Vilket kanske är kärnan i filmens problem, glorifieringen av maktmannen. Baserat på genialisk poesi som han tidigare producerat anses han ofelbar av sin omgivning. Trots att han inte ens är säker på sin egen dotters ålder.
"The Beach Bum" driver till synes utan mål, men den som nagelfar finner intrig. Saker händer men Moondog möter dessa varken som hinder eller uppvaknande. Han struntar i alla människor samtidigt som han påstår sig älska alla, han lever på infall utan eftertanke. Filmens budskap verkar vara att ordning och struktur inte är där äkta geni ligger, och framförallt att missbruk inte är något verkligt problem i slutändan. Det går nämligen väldigt bra för Moondog oavsett vad han förtar sig. Alla droger, allt alkohol, alla lösa förbindelser...leder endast till framgång för honom.
Ibland undrar jag om Korine driver med de tittare som försöker hitta geni i hans verk. Om han testar för att se hur långt hans hipsterpublik är beredd att gå för att acceptera något okonventionellt. I tider av ifrågasättande av manliga geniers beteenden mot exempelvis kvinnor gör han "The Beach Bum". Sedan kommer jag ihåg hans "Spring Breakers" och får inse att jag inte kan vara säker. Han kanske helt enkelt ser en för överspänd värld som moraliserar över människor sätt att leva. Frågan är också om filmbolaget trott sig komma undan med att släppa sådan historia just nu via ett gäng roliga skådespelare som Matthew McConaughey, Isla Fisher, Snoop Dogg och Martin Lawrence.