Krönika För två och ett halvt år sedan lanserade jag och Norrköpingsförfattaren Melker Garay nätmagasinet Opulens. Det har varit en fantastisk tid med många glada tillrop från folk.

Fler än vi bakom magasinet verkar tröttnat på den svenska debatten och kulturjournalistikens krympande betydelse i opinionsbildningen.

Men för mig har engagemanget i Opulens också en något krassare bevekelsegrund. Att det helt enkelt är kul att göra tidning!

Artikelbild

Stefan Bergmark.

Under en stor del av mitt liv har jag varit inblandad i något medieprojekt där vi så att säga tagit saken i egna händer. När jag var liten gjorde jag ibland egna serietidningar. Trots att jag saknar talang för att teckna och hemdatorerna ännu inte var uppfunna lyckades jag knåpa ihop några blaskor för hand, ofta ihopbundna med häftapparat eller frystejp. I tonåren blev det rollspelsfanzines vilka jag och kompisarna kopierade upp efter kontorstid på föräldrarnas arbetsplatser.

Som ung vuxen var jag aktiv i olika kulturtidskrifter. Det mest ambitiösa projektet var nog tidskriften Kaos under min studietid i Uppsala. Från början en publikation som layoutades på ett gammalt ljusbord och med rubriker av gnuggisbokstäver men som mot slutet hade en heldatoriserad produktion. Tack vare Statens kulturråd och stödfester lyckades vi också finansiera ett riktigt tryck och 1995, passande nog året efter sin död, beskrevs den som en av landets ledande undergroundtidskrifter i det band av Nationalencyklopedin som då släpptes. Därefter blev det ett par fackliga medlemstidningar och i slutet av 90-talet fram till för tio år sedan Yelah.net. Åren kring millennieskiftet var den nättidningen förmodligen landets största oberoende nyhetsmedia.

Alternativmedia är idag ett ord som associeras till högerextrema propagandasajter. Det är också en av anledningarna till att vi startade kultur- och samhällsmagasinet Opulens. Under flera år har nästan all samhällsdebatt landat i hätska och icke konstruktiva meningsutbyten om invandring och etnicitet. Ämnen som visserligen ska kunna diskuteras men svaren vi hör är långt ifrån uttömmande.

Opulens vill vara ett bidrag till den nödvändiga vägen bort från denna urspårade diskussion. Bort från trumpismen och trollen. Vi kommer låta debatten om det gemensamma, ur ett brett perspektiv med kulturen i centrum, ta en självklar plats i spalterna. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

En annan bevekelsegrund är dagstidningarnas kris vilken slagit särskilt hårt mot kultursidorna. Under denna utveckling har ledarsidorna fått en starkare ställning än på mycket länge. Men ledarsidorna har ju i första hand partipolitiken i fokus och vi är övertygande om att samhällsdebatten fortfarande behöver en fördjupande kulturjournalistik.

Jag vågar påstå att Opulens skapat svensk tidskriftshistoria. Istället för kulturtidskrifternas sedvanliga kvartalsutgivning på papper, som ärligt talat sällan når längre än de närmast sörjande, gör vi idag ett dagligt oberoende nätmagasin som når tusentals läsare. Detta är självklart inget vi blir rika på i en ekonomisk mening men det är som sagt kul att göra tidning. Fler borde prova!