Martin Scorsese är på gång. Inte endast på grund av stundande premiär med "The Irishman" då han återvänder med sin favorit i spetsen, Robert De Niro. Nej, Scorsese sprider just nu sina tankar om "Marvel" brett till den som vill lyssna. Han liknar superhjältefilmerna vid nöjesparker och har i en intervju med brittiska filmtidskriften Empire sagt att de inte är filmkonst. Sedan har han tagit sig an ämnet på föreläsningar och presskonferenser. Dessa typer av filmer är nöjesparksunderhållning inte att förväxlas med vad film egentligen handlar om. Scorsese har inte sett en hel superhjältefilm men säger sig ha försökt. Han anser inte att genren reflekterar människors sanna emotionella och psykologiska upplevelser av livet.

Den ikoniska regissörens kommentarer har fått uppmärksamhet. En serie regissörer inom genren verkar besvikna. De har dock inte attackerat Scorsese så nämnvärt utan alla bedyrar sin eviga kärlek till honom. James Gunn som har gjort "Guardians Of The Galaxy" invände att Scorsese själv som fått kritik utan att hans verk sågs inte ska vara lika snabb att själv döma saker han inte har sett. Här vill jag invända att Martin Scorsese påstår sig ha försökt se superhjältefilmer. Alltså bedömer han inte som ett blankt papper. Joss Whedon som gjort två "Avengers"-filmer gick ut på Twitter och lyfte just James Gunn och hur mycket hjärta och själ regissören injicerat i filmproduktion. Även Peter Ramsey och Leigh Whannell har yttrat försvar i form av "det är olika typer av upplevelser, ta det lugnt!".
Den vördnad som Scorseses kollegor visar honom lyser med sin frånvaro från fans. Dessa försöker istället dra ner honom och uttala sig om hans egen brist på framgång. Vilket inte är nödvändigtvis hållbart. Vänd och vrid hur du vill men hans bästa produktioner ligger ljusår före det bästa som Marvel eller DC har producerat.

Scorsese själv fortsätter att sprida ordet om att biografer måste kämpa för kvalitetsfilmerna. De måste anstränga sig för att visa berättande historier menar han. Regissören säger inte att superhjältefilmers existens i sig är något problem men tycker att biograferna invaderats av genren. Jag har i denna spalt skrivit om den snart oligarkiska situationen inom filmbolagen så jag vet inte om Scorsese rop på hjälp är förgäves. Biografer drivs mer och mer av stora företag vars syfte är att tjäna mer och mer pengar. Här och var finns mindre biografer eller kommunala satsningar för att öka mångfalden inom branschen. Filminstitut anstränger sig för att finansiera fram mångfald.

Biograferna å sin sida lever i ganska utmanande tider. De anstränger sig på olika sätt för att försöka dra publik. De experimenterar på många områden men ingen har vågat sig på sänkt pris. Visningar av klassiker. Produktioner som blidkar publiken, exempelvis ständiga uppföljare. Martin Scorsese har dock en poäng, bättre att eftersträva balans. Att inte omvandla en konstart till ren nöjeskonsumtion.

Veckans

Äntligen igen: Bröderna Dardenne är tillbaka med "Unge Ahmed" som har premiär i slutet av oktober. De berättar om radikalisering, ett ämne som annars får alldeles för lite uppmärksam på rätt sätt.

Besviken: Inte för att Ang Lee alltid briljerar, men "Gemini Man" känns som ett sällsynt bottennapp från hans sida.