De röd-gul-gröna jubileumsaffischerna av Ull Nerman ligger utspridda på Sverker Ydéns skrivbord på Stadsmuseet. Motivet med trafikljusen har sin förklaring:

– När polisen hade trafikdag på Parkskolan i Blacka fick barnen frågan: "Vad betyder färgerna rött, gult och grönt"? Svaret från klassen blev: "Rastafärgerna!", berättar Sverker Ydén.

Det säger något om hur levande och nära reggaemusiken är i brukssamhället.

Artikelbild

Ett intensivt informerande och affischerande låg bakom succén Blackakarnevalen som hölls i slutet av maj 1984.

Utställningstiteln "De tre stjärnorna över bruket" anspelar på de tre färgerna, men också på föreningens verksamhet som spänner över pedagogik, social samvaro och arrangera konserter. Men också konstarterna musik, teater och bild.

– Dessa tre treeningeheter är väldigt mycket Blacka Musik, konstaterar Sverker, en gång gitarrist i bandet NBF, Norsholms Befrielsefront.

Trettio år har gått sedan den ideella föreningen Blacka Musik startade – med ett telefonsamtal från Rikskonserter. På uppdrag av Norrköpings kommun sökte man efter projekt i de olika ytterområdena till Norrköpings 600 årsfirande.

– Vi hade ett år på oss att göra karnevalen och festivalen i maj 1984. Det första vi gjorde var att starta pedagogisk musikverksamhet med banden. Fritidsgården hade byggt ett musikrum, men hade ingen som kunde sköta det. Vi i band hade tid, kunskap och möjligheter.

Artikelbild

Bruket möter rasta när det är dags för Marleyfestival. Bilden är från 2013. Foto: Max Järnström

De fem banden Kalle Baah, NBF, Under våren, Why Not och Just Därför tog över musikrummet. Det var fröet till Blacka Musik.

Suget bland barn och ungdomar att börja spela var stort. På bara en vecka kom tolv nya band, många av dem var "Kalle Baah-rebeller", som Sverker Ydén kallar dem.

Artikelbild

Blacka Musik föddes, ungefär så här när Kalle Baah på Kimstadskolan 1981. Foto: Pelle Wichmann

– Blacka Musik är inte bara reggae, utan också pop och rock. Men reggaen har alltid varit speciell. Den är mer än musik. Vi som levde i ett tufft brukssamhälle med sociala problem kunde leva oss in i kolonialismen på Jamaica och reggaens texter om att söka sina rötter. Vi kände att reggaen beskrev något som låg oss nära.

Hur var pionjärandan?

Artikelbild

"Vi var före Norrköping med första karnevalen. Det här är 1984 och festivalen hölls i Morängen. Det spöregnade till tolv på natten. Men det fanns ett sug i Skärblacka och det kom mycket folk, mellan 1000 och 1500 personer" berättar Sverker Ydén. Foto: Boo Cassel

– Helt sanslös. Jag får nästan svindel när jag tänker på det. Det första året jobbade vi nästan dygnet runt. Det var sanslöst roligt eftersom vi fick sånt enormt gensvar.

När Blacka Musik drog igång hade många musikskolor inträdesprov och krav på att börja med blockflöjt för att läsa sig musikens grunder. Men Blacka Musik följde mottot "alla kan spela".

Artikelbild

Det första och enda karnevalståget i Skärblacka 1984. "Folk gick man ur huse och alla hade gjort sina egna masker. Det var startskottet på musik- och teaterlivet."

– Det är grunden i vår pedagogik. Till oss kunde ett gäng komma som inte kunde spela, eller en som ville spela kunde hitta andra att spela med och börja från noll. Vi fick folk att börja spela ihop. Där är reggaen oslagbar, det är lätt att hitta låtar med en eller ett par ackord. På första repet fixar man att spela tillsammans.

Blacka Musik har fått kreativiteten att blomstra och kan räkna in drygt 200 band som passerat revy. Tidigt satsade föreningen på att uppmuntra tjejer att spela i band och en av rubrikerna i den kommande utställningen är "Blackabrudar".

Artikelbild

| Stadsmuseets innegård ska så småningom inte bara fyllas med Blackaband, utan även ockuperas med bilder, texter, affischer, bildspel, backdrops, teaterkläder och rekvisita.

– För att vara musikförening har vi haft ovanligt många frimodiga och kreativa tjejer. Många av banden som spelade på sent 80-tal återuppstår också med jämna mellanrum.

Hur ser framtiden ut för Blacka Musik?

– Den ser faktiskt väldigt bra ut. Som alla ideella föreningar går det upp och ner ibland, men det finns många aktiva band som är förebilder för de unga och vi har pedagogisk verksamhet.

Vad har föreningen betytt för bygden?

– Det har gett bygden en identitet. När jag växte upp sa man inte gärna att man var från Norsholm, Blacka eller Kimstad. Det var skämmigt, man sa Norrköping. Idag är folk stolta.