”Ben Is Back” har mottagits med blandade reaktioner även om det mesta är i positiv klang. Filmen beskylls för att vara för tillrättalagd och ibland för klyschig. Själv tycker jag att alla filmer om missbruk inte måste fastna i scener av användning. Perspektivet i Peter Hedges film är istället en ständig oro efter en tid av förbättring. Mångfald av synvinklar är bara att välkomna.

”Ben Is Back” är en händelserik historia om Ben som tagit sig till familjehemmet från rehabiliteringen han är på. Medan syster och styvfar blir chockade och oroade kan mamma Holly inte annat än omfamna sin älskling. Senare börjar det landa hos henne att hans frånvaro från faciliteten är ett problem men hon reagerar med kraften av moderskärleken. I mellanlandet där rädsla och mod möts bestämmer familjen sig för att Ben ska få stanna ett dygn innan Holly själv kör honom tillbaka till rehab. Haken är att hon kommer bevaka honom ständigt. Ben accepterar upplägget men vi vet såklart att situationen inte kommer att vara så enkel. Holly har en förhoppning om en gemytlig tid tillsammans men eftersom sonen är tillbaka i sin tidigare kontext lurar faror överallt. Trots Bens tillkännagivanden och tal om ärlighet känns lögnerna alltid redo att återvända.

Medan dialogen ger en bild av hur saker började eller vad som hänt de senaste åren visar manuset inte återblickar eller andra tyngre scener av missbruk. Ändå lyckas filmen fånga en stark känsla av hopplös oro hos de anhöriga. Även bilden av hur missbruket inte lämnar sina offer så lätt och alla omständigheter som försvårar finns där. Dygnets intensitet och misstaget i att lämna behandlingen, om än för en kortare stund, är märkbart bortom tvivel.

Julia Roberts må ha fått en Oscar tidigare i sitt yrkesliv men hennes skådespel har ofta angränsat till överspel. Så bra som hon är i ”Ben Is Back” har hon endast varit en annan gång, i ”En familj - August: Osage County”. Hon balanserar skärrad och beslutsam på ett mästerligt autentiskt sätt. Lucas Hedges, son till regissören, når inte samma höjder som han gjorde i ”Manchester By The Sea” men gör ändå en stabil insats.

”Ben Is Back” är ibland vacklande i logik, ibland för mycket i handling och för lite i relationer. Samtidigt en uppvisning av den största kärleken av dem alla, den mellan barn och föräldrar. Med små medel visar Peter Hedges hur livet i missbrukets grepp är för alla inblandade. Framförallt berör den enormt, utan att bli sentimental.