Snart är det jul. Jajamänsan, den kommer att dyka upp i år igen. Jag har redan anat den, lurpassande i skuggorna. I kvarteret där jag jobbar brukar jullåtarna dra igång mellan husen nånstans vid den här tiden, misstänker att det är dags vilken dag som helst.
Egentligen är det ju en fin tid, den sammanfaller bara så dåligt med mitt val av yrke. När jag äntligen har tid att engagera mig i bestyren är det typ två dagar kvar till julafton och det brukar kännas i kortaste laget. Varje år tänker jag att jag ska shoppa julklappar hemma i lugn och ro på nätet, det ÄRju så himla smidigt! Jodå, även det funkar dåligt två dagar innan – om man inte tänker sig att de kan bli julklappar nästa år istället.
Ungefär här nånstans inser jag ju att alla krönikor om julen som behöver skrivas redan har skrivits, flera gånger om. Jag kan knappast tillföra något nytt i ämnet. Jag upplever precis samma stress som alla andra, brottas med precis samma problem och våndas över vad mina nära och kära egentligen skulle bli gladast över att få i julklapp. Tiden när antal paket var det viktigaste är i alla fall förbi, när man slog in varje litet ynkligt batteri för sig som hörde till någon av alla de hemska skränande leksaker man köpt i ett svagt ögonblick och sedan fick ångra i månader efteråt.
Jag skulle kunna berätta om ett antal jular som följt exakt samma mönster, kan egentligen bara minnas en som stack ut lite och det var när katten plötsligt fick för sig att något okänt hot bodde i julgranen och besinninglöst attackerade den med ett fallet träd och ett kaos av barr, krossade kulor, glitter och trasig belysning som följd. Men det blev ju jul det året också. Det blev jul även förra året, trots att vi för första gången firade den utomlands, och gjorde langos en helg i december när alla andra bakade lussekatter, den vara bara lite annorlunda. Och det är väl just det som är grejen, det blir ju alltid jul, oavsett hur man har det, hur förberedd eller oförberedd man är, hur stressad eller förväntansfull man än känner sig. Det är väl egentligen bara att åka med, det blir som det blir.
Efter förra årets traditionsbrott kan det i år kanske vara dags att våga ta steget och skapa några nya jultraditioner. Förhoppningsvis har familjen utökats med ett litet barnbarn och vi har pratat om att ha knytkalas och julklappshazard istället för att stackars svärmor ska ordna allt. Jag kan nästan se den just nu så populära rubrikfomuleringen framför mig:“Familjen bestämde sig för att fira jul på nytt sätt – det som hände sedan var häpnadsväckande!”
Gott julbestyr på er!
Cecilia Lundholm Pålsson