Nu kommer jag skriva om det naturligaste som finns i en kvinnas värld. Nej, inte hus och barn. Och nej, inte smycken och juveler. Ämnet ligger närmare än så och har uppmärksammas ganska mycket på senaste tiden.
Många tycker det är äckligt, kanske genant att prata om, medan andra pratar på hur lätt som helst. För nu kommer jag skriva om det naturligaste som finns i en kvinnas värld. Nej, inte hus och barn. det är ju ingenting konstigt. Det är ju bara mens, blod från en kvinnas underliv.
Mensen hänger med länge hos oss tjejer. Den kommer hänga med längre än alla skolår och längre än alla dina bilresor till Ica. Ändå känns det som att många tycker det är konstigare att prata om mens, som är helt normalt, än om att någon skadade sig och började blöda på träningen dagen innan. Det blir kalabalik om någon visar en bild som visar ett tampongsnöre, medan folk tycker synd om den som visar ett fjuttigt skrapsår på armbågen. Mensen kan göra lika ont som en vanligt sår, om inte ondare. Jag har själv många gånger viljat stannat under täcket på grund av min mensvärk.
Jag kan handla plåster till någon annans sår. Men jag vet inte en enda kille som självmant frågar om sin flickvän behöver något nytt mensskydd när han åker och handlar. Är för genant för dem att lägga upp en låda tamponger på disken? Som om den som satt i kassan skulle tro att det var till dem. Vad tror ni inte att vi tjejer som faktiskt ska använda dem känner när vi lägger upp mensskydden?
vi skämms över att ta fram en binda eller tampong för att gå till toaletten och byta. Vi gömmer dem i fickan, i handen eller väskan och hoppas att ingen ser. För om dom ser, så vet dom direkt att vi har röda veckan. Det mest naturliga blir onaturligt.
När jag var elva år och fick mens för första gången fick inte min mamma reda på det förrän en månad senare, så onaturligt har vi vi gjort det mest naturliga. Att en elvaårig flicka inte vågar berätta för sin mamma att hon fått mens.
Om vi inte hade pratat och agerat så illa angående mensen hade den inte blivit så onaturlig som den är idag. För även om vi ojar oss över att någon har slagit sig och tycker det är äckligt att se blodet som kommer efer att vi ramlade, kommer vi aldrig tycka att det är onaturligt att det kommer blod när vi slagit oss. Om vi tycker det är naturligt, hur kan vi då tycka att det kroppen själv besämmer med vår kropp är onaturligt och äckligt?