Jag är 19 år. Som alla andra 19-åringar har jag en smartphone. Jag kollar mail, banken, sociala medier, ringer och smsar. Det enda barn använder en smartphone till är spel, ändå så står denna rektangulära sak högst upp på de flesta barns önskelistor.
Jag kommer ihåg när jag fick min första mobil. Jag var nio och mobilen jag hade var en tegelsten till Nokia. Till skillnad från ungdomar idag hade jag mobilen på ungefär en gång i veckan, de dagar som vi spelade bortamatcher på. Efter matchen var slut slog jag på den och ringde hem för att berätta om vi förlorat eller vunnit.
Något år senare fick jag ärva min mormors mobil, som både hade kamera och spel! En Samsung som alla under mellanstadietiden någon gång ägde.
Under högstadiet byttes mobilerna ut lite då och då, alla till Sony Ericsson. Det var inte förens andra året på gymnasiet som jag skaffade mig en smartphone. En helt onödig telefon som jag använde på samma sätt som mina tidigare mobiler. Precis som min Nokia och Sony Ericsson så kunde jag kolla klockan, smsa och ringa, det enda jag behöver. Alla appar och spel var bara en bonus.
Nu börjar det närma sig jul, det är ungefär en månad kvar tills Kalle Anka visas på TV och alla pappor försvinner ut för att köpa tidningen. Snart är det dags för alla barn att riva sönder alla inslagspapper och tjoa eller sucka över innehållet.
Det finns ingen anledning för en nioåring att äga en smartphone. En nioåring ska inte behöva gå ute själv när det är mörkt och därmed behöver det inte vara en trygghetsfaktor. En nioåring behöver inte vara uppdaterad på sociala medier.
Barn ska vara barn. De ska hålla sig så långt ifrån vuxenlivet så länge som möjligt. Önskar de sig en smartphone för att kunna spela spel, så ge dem Fia med knuff. När jag var liten innehöll min önskelista barbiedockor och lego, inte någon teknologisk apparat som tar timmar att förstå.
Många familjer äger redan en dator, vilket kan användas till att spela spel. Om barnen sitter för länge drar föräldrar till med att ögonen kan bli fyrkantiga. Men om ni nu köper det som står högst upp på era barns önskelistor, då blir det mer tillgängligt för barn att spela sina spel. Är det inte större chans då att er fyrkantsteori blir till verklighet?