Vackrare interiörer i våra skolor, tack!

Sommaren kan vara en tid för eftertanke och reflektion. Tid att låta tankarna komma och gå, tid att tänka långa tankar färdigt. Kan vara alltså, jag säger inte att det är så för mig, för i mitt huvud står det ganska still.

Att låta barnen gå i skolan i torftiga baracker skickar inga bra signaler för framtiden, menar Cecilia Lundholm Pålsson.

Att låta barnen gå i skolan i torftiga baracker skickar inga bra signaler för framtiden, menar Cecilia Lundholm Pålsson.

Foto: Peter Alexis

Krönika2024-08-21 14:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Man får väl se det som ett uttryck för att jag verkligen kan koppla av och det är ju positivt. Men så lyssnar jag på ett sommarprogram, faktiskt det enda denna sommar då jag är ganska trött på kändisars livsberättelser, hur intressanta och omvälvande liv de än har haft, och då händer något. Det visar sig att jag kanske tänker en massa omedvetna tankar i alla fall, samlar på intryck som kan processas långt senare, när hjärnan har startat om igen. Lars Strannegård är rektor på Handelshögskolan, jag har inte jättekoll på honom och maken undrar om jag verkligen satt på rätt program när han börjar prata. Han inleder nämligen med kulturens betydelse för människan och det är kanske lite otippat från en person som företräder ett lärosäte som främst är inriktat på pengar. 

Under sommarens besök i olika storstäder, där kultur och historia känns ständigt närvarande, har vi pratat en del om just kultur, varför vi är så dåliga på kultur i Sverige och varför vi ofta drar ner på just det. Det är alltid kulturen det dras in på när det måste prioriteras. Att försöka samla begreppet kultur är så klart svårt då det kan vara nästan vad som helst. Det kan handla om musik, konst, litteratur, arkitektur. Det kan handla om att man vill bevara något inför kommande generationer. Ta skolbyggnader till exempel, vilket nämns i programmet. Förr kallades de bästa arkitekterna och konstnärerna in när en ny skola skulle byggas. Strannegård ger exemplet Östra Real i Stockholm, som byggdes vid förra sekelskiftet, där “den tidens superkändisar” bidrog till estetiken. Tittar man på de sorgliga skolbyggnader som finns i dag, där elever kan gå i torftiga baracker i flera år, kan man ju fundera på vilka signaler det skickar till dem vi pratar om som vår framtid. 

Under de år när de formas som mest låter vi dem vistas i tråkiga och oinspirerade miljöer där de ständigt får höra att det inte finns några resurser. Att satsa pengar på skolbyggnader, som innehåller vackra interiörer, visar ju faktiskt att vi tycker att de som ska vistas där också är viktiga. Det är en bra början. Att skolan sedan måste hitta tillbaka till att bilda, inte bara utbilda, är en annan diskussion. Visst, allt finns på Google, men vi måste ha sammanhangen, kontexten, för att förstå. Som Ellen Key sa: “Bildning är det som är kvar sedan vi glömt allt vi lärt oss”.

Nu är jag redo att ta mig an ett nytt läsår, med bildningens fana högt i luften!