Vi som får välja med eller utan skräcksymboler

Dagen före allhelgona placerades pumpor vid dörren för att få besök av skelett och andra läskiga eller söta väsen som ropade bus eller godis.

"Kyrkogårdarna är aldrig vackrare och mer inbjudande med glittrande ljus än helgen då vi smyckar gravar för att minnas nära och kära."

"Kyrkogårdarna är aldrig vackrare och mer inbjudande med glittrande ljus än helgen då vi smyckar gravar för att minnas nära och kära."

Foto: Jonas Ekströmer/TT

Krönika2022-11-02 12:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vi befinner oss just nu i tiden där många väljer att klä ut sig. Vardagsrummen blir till parallella universum där duniga änglar dansar tillsammans med vampyrer på häftiga partyn. Rykande blodröd bål hälls upp i glasen och läskiga tilltugg stoppas i magen. Bland spindelnät och kusliga skuggor möts människor för att sprida ljus i tillvaron.
I Sverige har vi modifierat firandet och väljer vilken dag som passar livspusslet bäst.
Överallt lyser pumpornas grinande leenden. Det är lätt att gilla Halloween under den mörkaste årstiden.
Bland spöklika dekorationer och rostade pumpakärnor som karvats ut för att få plats med värmeljus finns poänger med att reflektera över traditionen.
Kelterna på Irland firade sommarens slut och det nya årets början, den 1 november. För att hålla borta onda krafter, skrämma häxor och vägleda de döda tändes eldar och det festades hela natten. Människor klädde ut sig och tiggde mat och dryck. De svältande irländarna förde sedan med sig en folksaga om en man vid namn Jack när de invandrade till Amerika under 1800-talet. Jack släpptes varken in i himlen eller helvetet och därför vandrar han i evighet på jorden. Han gjorde lyktor av rovorna han åt och tände sedan dessa med kol. I USA modifierades detta till dagens Halloween-firande, för stora som små. Rovor byttes ut mot pumpor. I Sverige anammade även svenskarna festligheterna i slutet av 1900-talet.
 

Och snart är det alla helgons dag. Då firas martyrer och helgon enligt den kristna tron. Kyrkogårdarna är aldrig vackrare och mer inbjudande med glittrande ljus än helgen då vi smyckar gravar för att minnas nära och kära. Andra väljer att tända ljus hemma. Oavsett är det en fin kollektivistisk tradition där vi hyllar de som lämnat livet före oss. Det fina med sekulära traditioner är att alla är välkomna att fira eller låta bli att fira, att ikläda sig en spökdräkt, vara vampyr, eller bara vara sig själva.
För många av oss är det sjävklart att få välja kläder och vem vi vill vara. Tyvärr är denna självklarhet långt ifrån allas. I ett demokratiskt land måste mänskliga fri- och rättigheter gälla villkorslöst. Varken religioner, kulturer eller åsikter ska äga företräde framför individuella mänskliga fri- och rättigheter eller tillåtas infiltrera politiken. Särbehandlingar får aldrig förskjuta valfriheten.
Alltför många länder har slitits sönder på grund av religiösa stridigheter som vägrar reformera medeltida principer. Bästa sättet att undvika ett sådant öde för Sverige är att motarbeta alla religiösa försök att styra människor och politiken. Precis som kristendomen förändrats i Sverige måste även alla andra religioner också moderniseras. Så länge en man och en kvinna behandlas olika och barn tvingas bära ”skräcksymboler” redan på förskolan finns goda skäl att ifrågasätta varför budskap ur dessa religioner ska få genljuda över svenska gator eller få ett öre skattefinansierade medel.
 

Traditionerna som i dagarna lyser upp mörkret har sannolikt blivit så omtyckta för att de passar svenskars värderingar. Det är därför vi alltid måste kämpa för att Sverige förblir en sekulär demokrati. Ingen kan längre blunda för vad männen och kvinnorna i Iran kämpar för att återta. Låt oss en gång för alla enas kring att ingen ska behöva ikläda sig eller vara något som de själva inte vill. Friheten att själva välja, utan tvång, är Sveriges viktigaste tradition.