Jo, minsann, visst var det så. Husse var kortväxt, honom såg jag inte mycket av, i stort bara huvudet. Han hade hunden i knät och jag såg att han höll åtminstone ena handen på ratten. Var hunden höll tassarna hann jag inte med att se. Jag var tvungen att lägga fokus på trafiken. Det här skedde nyligen på Gronvägen, mittför infarten till Dollar Store, där det ofta är trångt med bussar, lastbilar och personbilar. Det är, minst sagt, olämpligt att låta hundar sitta i förarsätet under sådana premisser. Överhuvud taget ska inte hundar sitta vid ratten alls. Nu har jag upplevt den trafikförseelsen och hoppas slippa se den någon mera gång.
Häromdagen damp en parkeringsbot ner i postlådan. Det visade sig vara en påminnelse om en felparkering vid Max på Norra Promenaden 90 i Norrköping 11 oktober. Sex minuter varade felparkeringen. Klart att jag inte blev glad, men jag fick skylla mig själv. När jag läste en mening blev jag förgrymmad, den stämde inte alls. "Kontrolluppgiften placerades på fordonets vindruta." Det var lögn. Det fanns ingen remsa alls på rutan när jag kom tillbaka till bilen och det kan jag svära på, lägga två fingrar på bibeln, båda händerna och fötterna också, om det krävs. Men jag har varken lust eller ork att argumentera om det. Så jag har betalat böterna. Jag hade tio dagar på mig innan inkassoåtgärder vidtagits och det ville jag undvika. Jag blev tusen kronor fattigare, pengar jag kunde ha lagt på något roligare.
Det är både trevligt och roligt att studera småfåglarna som glupskt äter av den fågelmat vi bjuder på. Nötterna är nummer ett. Redan har det gått åt drygt 20 kilo nötter. Det låter mycket på så kort tid, vintern har ju knappt börjat. En stor förklaring stavas SKATOR. De är en stor "hjälp" till att vi är inne på tredje tiokilossäcken. När skatorna anfaller, som mest har det varit fem skator samtidigt, och då kan jag meddela att innehållet i säckarna försvinner snabbt. Och humöret blir sämre. Vi försöker jaga bort dem, men de kommer inom kort tillbaka. Vi kan inte agera poliser varje minut.
"Härliga tider, strålande tider", sa komikern Thor Modeen på 1930- och 40-talet. Glädjespridaren körde hårt med filmer, teater, revyer, folkparker, radioframträdande med mera. Han medverkade till exempel i över 100 filmer och det kunde ha blivit flera om inte hans liv tagit slut redan vid femtiotvå års ålder. Jag ser gärna hans filmer på teve. Han var ett unikum som skådespelare.
Trots att det ser mörkt ut i världen, så går livet än så länge vidare. Donald Trump återkommer som president i USA och jag kan inte säga att det gör mig lugnare. Putin i Ryssland och Kim Jong un i Nordkorea är tillräckligt för att känna oro. När jag ser listan på vad Trump tänker genomföra när han installeras i januari så studsar jag till när jag läser punkten "tillåta butiksägare att skjuta snattare i avskräckande syfte." Det låter oroväckande. Om Thor Modeen levt nu hade nog inte ens han kunnat säga "härliga tider, strålande tider."
Under mina journalistår i Finspång passerar en rad människor förbi. En av dem var hembygdsforskaren Eric Larson, som jag lärde känna i slutet av 1960-talet. Honom hade jag stor nytta av. Det var en tid innan Bror Rexeds du-reform slagit igenom. Jag sade herr Larson till honom och han sade herr Magnusson till mig. När han tog sina promenader ner till centrala Finspång kom han ofta in till mig på redaktionen i Folkets hus. Han ville slå sig ner i min besöksstol för att vila sina fötter. Vid ett sådant tillfälle sträckte han fram handen och sa "nu har vi känt varandra så länge, så nu säger vi du." Det kändes som en framgång för mig.
Så var jag framme vid slutsummering av ortskluringen. Tack alla ni som visat intresse under alla år och peppat mig att fortsätta. Utan er hade inte kluringen blivit så gammal som den blev. Och ni som skapat alla ortskluringar har givetvis varit guld värda för mig. Jag har fått nya vänner på telefon och sms och det känns fint. Jag kommer att sakna kontakten med er. Svaret på den absolut sista kluringen var Tingsryd. Här är skaran som kom fram till rätt ort: Anna-Lena och Ulf Folkesson, bröderna Ståhl, Rose-Marie Karlsson, Ruth Snabb, Margaretha Nilsson, Lars-Göran Alvarsson, Finspång, Wivi-Anne Johansson, Edit Andersson, Göran och Karin Wickman, Lotorp, Frukostbordsgruppen på Hällestadgården, Ronny och Yvette Ripskog, Katterum, Rose-Mari Goding Blomdahl, Ljusfallshammar, Christina Spännar, Christina Hertz, Bo och Jill Sonelin, Torsten Heimstrand, Norrköping, Jan-Olof EK, Kolmården, Inez Ek, Linköping, och Tommy Söderqvist.