Ibland ska man se upp med vad man önskar. Många pratar om hur viktigt det är att utvecklas. Många ser framför sig att man går någon kurs som jobbet betalar, man flyter fram och lär sig nya saker och det går som på räls. Man utvecklas och blir en bättre och mer kompetent människa på alla plan.
Visst låter det fantastiskt?
Man sitter på någon kursgård någonstans, umgås med nya människor, dricker kaffe och likt en svamp suger man åt sig ny kunskap som man sen använder i jobbet. Kanon- Eftersom arbetsgivaren betalar så är det ju dessutom gratis för en annan.
Men sanningen är ju en helt annan. Riktig utveckling är inget som kostar pengar. Ditt välbefinnande däremot, kommer att få betala dyrt. Det är inte när allt flyter på som vi lär sig något, det är ju när livet är som jävligast som vi utvecklas på riktigt.
När det gör ont, när man kämpar och inte vet hur man ska lösa situationen.
Det är när det har gått så långt att man måste ut i okända marker, utan livrem, hängslen och bärsele som man utvecklas på riktigt.
Inte sällan innebär denna utveckling först att man går igenom ett rejält stålbad som inte alltid är helt smärtfritt.
Det är lite som när man skulle lära sig cykla. Det är få människor som lär sig att cykla utan att först uppleva osäkerhet, skrubbsår och blåmärken.
Det gör helt enkelt lite ont att lära sig något nytt.
Min absolut bästa kompetensutveckling har jag genomgått när jag har begått misstag, ställts inför ett “omöjligt” problem eller när jag helt enkelt tvingat mig själv till saker som jag vet att jag inte behärskade då beslutet att göra det togs. Själva utecklingsprocessen är ofta full av frustration, osäkerhet, felbeslut och smärta.
Jag har ibland mött fullständigt omöjliga människor i jobbet , ni vet såna som finns på alla arbetsplatser (utom på min nuvarande arbetsplats förstås). Det har ofta varit ett helsike att ha med dem att göra, man har svurit och gjort det mesta för att det ska fungera.
Har det varit utvecklande? Det kan ni ger er på! Har det varit en rolig process? Inte en enda gång! Skulle jag vilja göra det igen? Helst inte! Kommer jag att tvingas till ännu mer personlig utveckling framöver? Alldeles säkert!
Så här i nyårstider, när ni önskar er nya saker inför 2015. Se upp med vad ni önskar – vill ni utvecklas på riktigt så räkna med att det kommer att göra ont – på riktigt!
Vill passa på att önska alla läsare en riktig god fortsättning på 2015!