Folk tittar upp och liksom mumlar i kör ”där ser man hen kommer i alla fall. En vacker dag ska all denna oro vara över!" Överallt lyser stjärnor och ljusslingor av olika slag och framtiden har pyntats med löften om vaccin.
Nu är det ju inte så att julen verkligen kommer ”klivande med stormsteg”. Just det där är ju ett idiomatiskt uttryck bland väldigt många. Uttryck som berikar men samtidigt gör det svenska språket mycket svårt för den som vill lära sig svenska. Det är ju inte heller säkert att vår oro kommer att skingras just en ”vacker dag” men någon gång i framtiden. Nu är ju det där bara en del av de knepigheter som en behöver omfatta gällande det svenska språket. Svenskan innehåller många mycket långa ord i jämförelse med andra språk, dessutom många ord med samma mening och en del ord kan utifrån sammanhang betyda helt olika saker.
Det svenska språket förändras, det pappa lärde mig vara ”rätt” är inte längre lika rätt. För så var det, pappa lärde mig språket, i skolan lärde jag mig läsa ”far ror och mor syr”. Det som gav röda sträck och bockar i mina läroböcker kan nu var helt okey.
Såväl kunskaper som värden förändras, det gäller att inte fastna ”i gamla hjulspår” vilket jag försöker ha som en ”käpphäst”. Även om olika talesätt kan te sig nog så märkliga för uppväxande barn så blir de näst intill omöjliga att omfatta för den som precis börjat lära sig svenska. Att någon går omkring och har ”en räv bakom örat” kan ju låta nog så knepigt. Någon annan har en skruv lös och en tredje har ett ess i rockärmen. Det finns dom som har något i kikaren och en del påstås ha tomtar på loftet. En galen värld kan tyckas.
Nåväl julen närmar sig och julklappar ska införskaffas helst utan att besöka affärer. Julklappar får önskas via nätet och så får en hoppas att klapparna kommer i tid. Ska vi släppa in tomtar i våra hem tro, kanske då bara om tomten är en av ”de åtta”. Detta kommer möjligen att innebära att tomtar detta år avslöjas som pappa eller morfar. I min barndom var tomten en av två. Pappa gick ut och ”köpte tidningen”, vilket han aldrig annars gjorde, och just när han gått kom tomten.
Det lyser vackert överallt omkring mig när jag vandrar hem efter jobbet, eller just idag vandrar jag hemifrån och hem igen efter en dag av hemarbete. Konstiga tider är det. Det händer att jag på en fråga svarar att jag är på jobbet när jag rent fysiskt är hemma. Mentalt kan jag finna mig vara på jobbet i tid och otid.
Någon sorts frid infinner sig ändå där jag vandrar ”hemåt” Jag tillåter mig att vara i stunden och njuta allt det vackra. Den här stunden ska inte få rinna ut i sanden, tänker jag, och nog ser jag ljuset i tunneln. Även om problem inte ska ”sopas under mattan” så kan var sak få sin tid. Jag inser att jag fastnat i idiomatiska uttryck. Måste skaka av mig det där innan jag kommer hem. Igen.
Vi fortsätter hålla distans, eller hur, men låter ingen bli ensam. Ensam är väl en känsla framför allt och det finns små saker som kan påverka den känslan. Vi skickar dessutom”goda tankar julkort” till alla som fått saker att fungera under denna pandemi. Till alla hjältar inom sjukvården, personal i skola och förskola, på fritidshem och på fritidsgårdar som varit så viktiga för våra barn och unga. Nu är tid att säga det där snälla och uppskattande som ofta inte blir sagt. Hög tid, eller hur? Juletid.