God morgon, ännu en vacker sommarmorgon. Jag fyllde 103 år för några dagar sedan, minns lite med vemod sommaren för tjugo år sedan, det var min första sommar utan min älskade Sune, vi hade varit ihop sedan 1957…….
Jag bor inte hemma mer, utan i en servicestad där det bor familjer, unga som gamla, som behöver eller vill ha lite extra service.
Så här ser mina dagar ut: På morgonen kallar jag min robotmaskin, som är stor som förtidens luftfuktare, den tar kommandon från mig och hjälper mig med det jag inte kan göra själv längre. Hon har tagit fram mina kläder, jag kan klä mig själv ännu, men hon kan hjälpa till om behövs, hon bäddar sängen, hjälper med toaletten, fixar till håret och mycket annat.
Jag äter alltid frukosten här i min bostad, jag får min frukost som jag alltid vill ha den : Gröt och kaffe, inga konstigheter här inte!
Vi har storkök i området, där kockar och annan personal lagar maten, vi äter ju mer fermenterad och processad mat, lagad av grönsaker, alger, bönor med flera produkter som man inte kan laga i hemmets kök, så man har för länge sedan gått från att laga mat i varje enskilt kök till att fixa allt i ett stort gemensam kök. Lite som för 200 år sedan i storhushåll skulle man kunna säga, men med andra råvaror.
Efter frukosten får jag hjälp med att plocka undan. Det förmår jag inte längre att med säkerhet göra själv.
Nu kommer snart dagens ”sällskap". Saken är den, att när man nu kan använda robotar till allt fler vardagliga och basala behov så har det samtidigt blivit allt mer tydligt att bara människor kan göra det ingen teknik någonsin kan ersätta, nämligen människan. Så därför kommer det en ung man hit tillsammans med ett par andra från vårt boende. Vi ska bland annat diskutera om ekonomi i stort och smått och det blir prat om världshändelser och vad det kan bli mer för något. Vårt unga sällskap är väl insatt i aktuella händelser och kan leda samtalet och informera oss gamlingar; det kommer att bli en ytterst intressant förmiddag!
Efter att vår lilla grupp har gått till sitt, blir det en kort vila för min del. Lunch äter jag i vår gemensamma matsal, maten lagas som sagt av proffs. Serveras av robotar. För att komma och gå hur man vill så finns det allehanda hjälp från elfordon till rullmattor, man kan med tal och ögonrörelser få hjälpmedlen att fungera.
I ”kontrollrummet”finns de som sköter all teknik, då alla har sina egna behov programmerade i sina hjälpapparater.
Sen är det dags att gå på min dagliga ”gympa”. Vi har möjlighet att välja olika sätt att röra på oss, från mycket enkla till hur avancerat som helst.
Jag går med ett antal andra av de äldre på gymnastik och styrketräning varannan dag; 45 minuter åt gången. Vi har en tränare som leder oss, kollar hur vi fungerar och att vi har tillräcklig balans och hur vi på alla sätt kan få kroppen att fungera bättre.
Efter en vila, så dags för middag i matsalen, jag gillar när man kan träffa andra i området.
På kvällarna brukar jag numera bara gå en liten promenad eller ta en simtur, med någon av barnen, barnbarnen eller ett bokat ”sällskap”.
Jag har barnen som nu är 82, 80 och 78 år gamla som också bor i staden och det gör även ett par av barnbarnen som är 55 och 42. De andra sju barnbarnen samt barnbarnsbarn bor på annat håll. Men om man har förmågan kan man ta bil och resa på egen hand; bilarna är ju självkörande nuförtiden! Så gick den dagen. God Natt.