Hela våra liv får vi lära oss om saker som karma. Vad du skickar ut får du igen. Godhet drar till sig godhet. Samtidigt blir känslan av dessa påståendens falskhet starkare ju äldre vi blir eftersom vi ser så mycket chansartat elände runtomkring. Men att skaka av sig sådana tankar är svårt. Vi är indoktrinerade. Många lever som om det finns balans i universum. Som om det mesta vi har är saker vi förtjänat. Ett extremt förmätet sätt att tänka som människor i rikare delar av världen kan kosta på sig. För de som bor i utsatta miljöer, i krigsländer och i fattigdom är det tyvärr mer uppenbart att välstånd inte är en belöning och lidande inte en bestraffning. Då skulle handlingar leda någonstans.
Decennier av forskning visar att människor har ett läskigt behov av att tro på generell och större rättvisa. Om rättvisa inte finns och allt är slump kan oturen vändas mot oss när som helst. Vi vill gärna tro att vi kan göra något för att skydda oss själva. Istället vill människor tro att den drabbade bjöd in problemen. Tankesättet är att om jag då inte agerar ”fel” så kommer jag inte drabbas. Tydligen har vi det här så starkt i oss att vi exempelvis kan bli MER antisemitiska när andra världskriget uppmärksammas konstaterar forskare. På något sätt måste de ha förtjänat sin lott. Så går processen i våra hjärnor, mer eller mindre. Vi vill tro att saker sker av en orsak. I sin tur leder tanken om sakers rättvisa till att du omedvetet blir en mindre empatisk människa. I din iver att tilldela världen rättvisa vänder du drabbade människor ryggen då de ”har förtjänat det”.
Psykologen Melvin J Lerner forskade mycket på detta och hans teori kallas Just world theory (rättvis värld-teorin). En nyare forskningsstudie publicerad på Policy Studies Journal visar samma sak. Konceptet karma handlar om återfödelse men vi har lyckats omvandla det till någon form av direktbelöning inom ett liv. Trots bevis precis överallt vill vi tro att rättvisa existerar. Så pass mycket att du också kan klandra dig själv när saker går illa. Vad gjorde jag för ont som har lett till lidande i min familj? För varandras skull och för ökad empatis skull måste vi sluta tro att saker sker av en orsak, är rättvisa eller att krafter arbetar för att skapa balans. Vill vi leva i en värld där vi tror att Dick Cheney och George W Bush förtjänat sin position medan deras offer ska skylla sig själva för att de mördas? Om tragedier slår till mot oss själva, hur trygga är vi då med tron att vi förtjänar dem?