Sven-Erik Pettersson i Finspångs naturskyddsförening var pådrivande när föreningen under pandemin tog initiativ till vandringar till sevärda platser runtomkring ute i Finspång. Vandringarna blev snabbt populära bland deltagare som såg en chans att bryta isoleringen, få en och annan mil i benen och samtidigt få upptäcka mer av sin hembygd. Pandemin krävde ju respektavstånd även ute i skogarna. Föreningen fick därför dubblera flera av vandringarna för att alla som ville skulle unna vara med utan att trängas på ett alltför smittsamt sätt.
På tisdagskvällen den här veckan visade Sven-Erik Pettersson att han också kunde få Finspångarna att vandra till Missionskyrkan; denna vackra möteslokal mitt i byn. Pettersson och Naturskyddsföreningen bjöd in till ett möte om rovdjur i allmänhet och om vargen i synnerhet. Jag var där.
Ett drygt hundratal intresserade deltagare anmälde sig.
– Sedan fick vi tyvärr sätta stopp. Vi vill gärna bjuda på kaffe och bulle på våra arrangemang. Och Missionskyrkans ideella krafter som sköter serveringen klarar inte av hur mycket som helst, sa Sven-Erik Pettersson till mig strax innan han steg upp på scenen och satte igång mötet.
I en särskild inbjudan till media skrev Sven-Erik Pettersson så här: "Detta är den andra sidan av debatten om rovdjur. Vi vill belysa att det finns andra åsikter om rätten att få leva. Välkomna, jag lovar att det blir en kunnig och bra kväll." Och det blev det.
Det där med "andra åsikter om rätten att få leva" är bra fångat av Pettersson. Vargfrågan är splittrande och kontroversiell. Det finns många som anser att färre vargar borde få leva i folknära revir som Långbogen, Fågelmossen och Tisaren; tre revir som har bäring på norra Östergötland. Allt som allt kanske det lever ett 30-tal vargar i de tre stora reviren i Finspångs närhet. Många anser även att tamfåren som från och till attackeras av varg (och lodjur) också har rätt att leva. Och fårfarmarna; borde inte även de ha rätt att kunna försöka leva på sitt arbete?
Naturskyddsföreningen hade bjudit in Christer Davidsson och Mårten Lundgren från Rovdjursföreningen i Östergötland som inledare. Davidsson från Linghem och Lundgren från Svärtinge beskrev föreningen som ett nästan femtusen medlemmar starkt nätverk som vill vara en "motpol" mot dem som vill hålla antalet rovdjur nere.
För Finspångs och Östergötlands del handlar rovdjursfrågan om varg och lo. De tre andra stora rovdjuren - björn, järv och kungsörn - är - möjligen med något undantag - inte representerade i den östgötska terrängen. Enligt Rovdjursföreningen finns ungefär ett 80-tal av Sveriges 1400 lodjur i Östergötland. (Och som sagts ovan härbärgerar vårt län ungefär 30 av de cirka 460 vargar som enligt den till synes mycket detaljerade inventeringen på individnivå finns i Sverige.)
Jag frågade Rovdjursföreningen hur det kommer sig att det betydligt färre antalet vargar i länet/Finspång orsakar så mycket mer protester och debatt än de mer än dubbelt så många lodjuren; som också tar ett och annat tamfår då möjligheten öppnar sig?
Efter flera inlägg från Rovdjursföreningen och från en av Länsstyrelsen tidigare engagerad rovdjursspanare som satt i publiken, så skulle jag nog säga att det handlar om rovdjurens olika sätt att bete sig. Lodjuren lever som solitärer - utöver vårvinterns parningssträvanden och moderns fostransinsatser därefter - och dödar bara ett får i taget; som de sedan strävar efter att äta upp. Vargarna jagar däremot ofta i flock och när de tar sig in till inhägnade får som inte kommer undan - utan som rusar fram och tillbaks i hagen - så upprepas dödandet och rivandet gång efter gång och utan att vargarna - som vid jakter på hjortar eller älgar - ser till att grundligt äta upp sina bytesdjur.
Rovdjursföreningen är på vargens och rovdjurens sida medan andra samhällsgrupper i Finspång och runt om i Östergötland mer är på tamdjurens och landsbygdsmänniskornas sida; så skulle man kunna säga med en rätt så kraftig generalisering. En kamp om livsrummet. Finns det någon lösning tro?
En dimension av rovdjursengagemanget illustrerades hursomhelst där i kyrkan på tisdagskvällen av Finspångsbon Erik Hallgrens fantastiska bilder av små och stora rovdjur som han idogt samlat ihop under sina resor till Simonstorp och Indien och allt däremellan.