For english version, scroll down.
Nyligen läste jag någonstans att kvinnor i Syrien inte kan bära färgglada kläder, när de passerat 40. Då tänkte jag att ok, om jag är 41 så är färger alltså förbjudet! Är det en lag jag missat? Men min mamma, som är 54, hon har såväl rosa som lila och en massa andra färgglada kläder, då hon ogillar svart och brunt. Hon till och med bråkar med mig när jag har mörka kläder på mig. På samma ställe läste jag också något om ”kort datum”, som jag inte kunde förstå. Det är nåt om att missa ”äktenskapståget”, om kvinnor inte gifter sig i väldigt ung ålder. Det gjorde att jag känner mig överkörd av det där tåget, jag har inte bara missat det. Jag är snart 30 och ogift. Vilken katastrof! Men – det här är mitt beslut och ingen har någonsin sagt något om att jag borde ha gift mig vid det här laget, eller sagt att jag skulle vara mindre värd för att jag inte gift mig.
Men det som verkligen gjorde mig ledsen är inte vad som skrevs, det är vem som skrev det. Hon är en kvinna, som mig, som tror att kvinnor i vårt land är mindre värda än män, begränsad och har utgångsdatum. Det är svårt för mig att förstå hur en kvinna kan sätta sig själv i detta läge. Om vi kvinnor underskattar oss, kan ingen hjälpa oss upp. Så kvinnan som skrev en sådan sak, vilket Syrien talar hon om, levde hon i ett annat Syrien? Det kanske hon gjorde? Hon bodde i sitt Syrien och jag bodde i mitt. Varje person ser sitt land från sin synpunkt. Människor tenderar att prata om det liv de levt som det generella för alla. Deras sanning är allas sanning.
Det bodde 24 miljoner människor i Syrien innan kriget, alla tillhörande olika skikt i samhället, med olika sätt att tänka. Vad folk i Sverige vet inte om är att det finns olika skikt i Syrien, och att öven de olika skikten uppdelade. De flesta människor i Syrien är utbildade, men det finns vissa människor som anser att det är en skam att kvinnor och män utbildar sig på universitetet, eller ens går i någon skola. Det finns en massa människor som har mycket pengar, men det finns också en stor medelklass, och även kanske fattiga människor. Jag kan inte bedöma det utefter det jag upplevt.
Syriska kvinnor är inte hopplöst förtryckta. De är diplomater, författare, journalister, arméofficerer och i varje yrke. Och så har det varit i över hundra år. Den första kvinnan som var vice ordförande i arabvärlden var den syriska Najah al-Attar 2006, hon blev filosofie doktor 1956 och blev kulturminister 1976.
Mary Ajami föddes 1888, och var den första kvinna att starta en damtidning 1910. Hon startade också Kvinnornas litterära klubb 1920, vilket visar att kvinnor varit fria och utbildade i mer än 90 år!
Läs mer av Mariana: Livet kan vara som en Dolphinsmatch.
Loris Almaher var den första kvinnliga läkaren att ta examen från den medicinska fakulteten vid Damaskus universitet 1930. År 2000 var 42 procent av de utexaminerade från syriska universitet är kvinnor. Mer än tolv procent i Syriens parlament är kvinnor. I det senaste presidentvalet i Syrien, kandiderade åtminstone två kvinnor om ordförandeskapet i republiken. Så hur kan jag ha varit minister i mer än 50 år, men fortfarande inte kunna bära färgglada kläder i dag?
Jag kan inte prata för ett helt folk utifrån mina egna erfarenheter. Vad sägs då om att döma ett helt land? Inget är skrivet i lagen, det är bara en teori. Det är bara vår egen uppfattning om hur vi ska vara.
English version:
When you ask Syrians about their opinion of how life was in Syria, you will hear hundreds of different answers. This is quite normal. We are different people with different personalities and different experiences. But what's strange for me, is when people make their own idea of ??how it was, the only truth.
Recently I read somewhere that women in Syria can not wear colorful clothes, as they passed 40. I thought, ok, if I'm 41 colors are forbidden! Is it a law I missed? But my mother, who is 54, she has pink, purple and a lot of colorful clothes and she dont like black and brown. She even argues with me when I wear dark clothes. At the same place I also read something about "short date", which I could not even understand. That is something about missing the "marriage train", if women do not get married at a very young age. It made me feel run over by that train, I have not just missed it. I'm almost 30 and unmarried. What a disaster! But - this is my decision and no one has ever said something about it, like I should have been married by now, or said that I would be worth less because I'm not married.
But what really made me sad, is not what is written, that is, who wrote it. She is a woman, like me, who believe that women in our country are worth less than men, limited and having an expiry date. It is difficult for me to understand how a woman can put herself in this position. If we women underestimate ourselves, no one can help us up. So the woman who wrote such a thing, which Syria she is talking about, does she lived in another Syria? Perhaps she did? She lived in her Syria and I lived in mine. Each person sees his country from his point of view. People tend to talk about their life as the general for all. Their truth is everyone's truth.
In Syria before the war lived 24 million people, they belonging to different level of the society, with different ways of thinking. What people in Sweden do not know is that there are different levels in Syria, and the different levels are divided. The majority in Syria are educated, but there are some people who think it is a shame to women and men to study at university, or even attend any school. There are a lot of people who have much money, but there are also a large middle class, and even poor people. I can not judge it along what I experienced.
Syrian's women are not hopeless or oppressed. They are diplomats, writers, journalists, army officer and in every profession. And so it has been for over a hundred years. The first woman who was vice president in the Arabs world was the Syrian Najah al-Attar in 2006, she had her Ph.D in 1956 and became Minister of Culture in 1976.
Mary Ajami who born in 1888, and was the first woman to start a women's magazine in 1910. She also started women's literary club in 1920, which shows that women were free and educated in more than 90 years!
Loris al maher was the first female doctor to graduate from the Faculty of Medicine at Damascus University in 1930. In 2000, 42 percent of the graduates of Syrian universities are women. More than twelve percent of Syrian parliament are women. In the last presidential election in Syria, two women at least ran on the Presidency of the Republic. So how can I have been minister for more than 50 years ago, but still not be able to wear colorful clothes today?
I can not talk for a whole people on the basis of my own mentality. How then to judge a whole country? What is not written in the law, it is only a theory. It is only our own idea of how we should be.