Johan Hinric Lidén föddes den 7 januari 1741 i Linköping där hans far var prost och lektor vid stadens gymnasium. Farfar hade kommit som fattig pojke från svenska Pommern, arbetat upp sig och till slut kunnat köpa Lida gård utanför Norrköping. Från gården tog Johan Hinrics far och farbröder namnet Lidén.
Vid sjutton års ålder reste Johan Hinric Lidén till Uppsala där han tog studentexamen och skrevs in vid universitetet. Den ekonomiskt oberoende prästsonen kunde läsa de ämnen som roade honom, bland annat språk, kyrkohistoria, etik, matematik och astronomi, liksom en sommarkurs för självaste Carl von Linné. I favoritämnet lärdomshistoria fanns tyvärr ingen undervisning.
År 1764 blev Lidén filosofie doktor med avhandlingen Historiola litteraria poëtarum Svecanorum, som var en historik över svensk poesi. Han hade nästan inga föregångare i ämnet och lade grunden till svensk litteraturhistoria.
Snart inrättades en docentur i lärdomshistoria åt honom liksom en oavlönad tjänst vid universitetets bibliotek. Lidén ägnade där många år åt en ny bokkatalog och de okatalogiserade manuskripten.
Lidén gjorde en mer än två år lång utländsk studieresa. Den gick genom Danmark, Tyskland, Holland, Frankrike och England, men faderns död kallade hem honom innan han nådde slutmålet Italien. Han besökte och betygsatte då varje orts bibliotek. Vid sidan av studier och forskning blev det tid för konst och teater.
År 1771 drabbades Lidén av en smärtsam ledsjukdom. Inom två år måste ha bäras omkring och få hjälp med av- och påklädning. Han genomgick en lång rad kurer i bland annat Medevi och Loka brunn samt i tyska Aachen. Alla var helt resultatlösa.
Situationen blev ohållbar. År 1776 sade Lidén upp sig från universitetet och förärades med professors namn. Han flyttade till sin vän, handelsmannen Johan Kuhlman i Norrköping. Familjen Kuhlmans gård låg i korsningen Drottninggatan-Skolgatan och Lidén hyrde in sig i ett gavelrum på vinden med utsikt över stadstornet. Hans boksamling följde med honom och fyllde tre rum.
Lidén var sängliggande de kommande sjutton åren, men sjukdomen och den tilltagande invalidiseringen knäckte honom aldrig. ”Själens krafter tyckas tilltaga i samma mån som kroppens avtaga”, skrev han. Lidén hade haft ett stort umgänge och varit en uppskattad sällskapsmänniska – och åren till sängs gjorde inte honom isolerad.
Inte bara vänkretsen som besökte honom. ”Man kan nästan säga, att Lidéns rum i Norrköping var en träffpunkt för allt vad vittert och lärt som fanns i Östergötland på den tiden, och att främmande resenärer, som foro genom Östergötland, icke gärna försummade att göra den omtalade sjuklingen ett besök”, skrev Axel Nelson i sin biografi över litteraturhistorikern.
Musiker kom och underhöll honom, kvinnor satt vid hans säng och vände blad åt honom och räckte honom snus. Han fick till och med besök av den åttaårige kronprinsen, den blivande Gustav IV Adolf. ”Jag har i dag haft besök av 3 sköna grevinnor. Jag residerar nu i salen och giver på min paradsäng dagliga audienser”, skrev han i ett av sina sista brev.
Ständigt anlände också boklådor från när och fjärran till Kuhlmanska gården. Trots sin sjukdom fortsatte Lidén att forska och lyckades fullfölja en bibliografi över akademiska avhandlingar i Sverige. Den fyllde ett stort behov och anses ännu i dag vara oumbärlig i svensk lärdomshistoria. Från sin säng skrev han brev, gav ut skrifter, gjorde granskningsarbeten och blev ledamot av flera lärda sällskap. In i det sista var han rastlöst verksam.
Den 23 april 1793 avled Johan Hinric Lidén efter ”några dagars mattighet”. Han begravdes på Hedvigs kyrkogård och hade skrivit ned noggranna önskemål: ”Vid graven må hållas ett kort tal” som ”uppmuntrar till ståndaktighet i lidande”. Han undanbad sig också ”usla rimtillverkningar”.
Professorn donerade sina 11 000 böcker och sin brev- och handskriftssamling till Uppsala universitetsbibliotek. Enligt testamentet skulle hans kropp obduceras vilket kompletterade den sällsynt väl dokumenterade sjukdomshistorien.
År 1921 hedrades Johan Hinric Lidén en egen gata i Söderstaden bland många andra ”märkesmän i stadens historia”. Eftersom det inte längre finns några gravstenar vid Hedvigs kyrka satte Föreningen Gamla Norrköping 1961 upp en minnestavla över Lidén på kyrkans vägg. Föreningen delar också årligen ut Lidénmedaljen för värdefulla insatser.