Nog är det klokt inrättat, att vila hela tiden är inte någon vila utan bara ett sätt att vara. Ett efterlängtat glas vin kan vara väldigt njutbart men njutningen försvinner om man försöker uppnå den dagligen. Det är i sanning finurligt. Allt har sin tid dessutom, vi behöver fånga stunder och upplevelser. Där jag nu ligger i hängmattan mellan vakenhet och dröm dyker bilder upp av människor som skuttar runt med håvar på livets äng, jagandes stunder av betydelse. Det tycks mig som om en del har förstått medan andra tycks jaga vind.
Så ja, jag jobbar ibland på olika sätt och med olika mening, ibland mycket privat och vid andra tillfällen mer offentligt. Jag fick tillfälle att föreläsa om värdegrundsfrågor i en skola nyligen. Så härligt att möta pedagogers intresse! Nu undrar du kanske om dom verkligen ville lyssna på en gubbe vid terminsstart. Visst, det kanske dom inte ville mest av allt men i mångas ögon tyckte jag mig se genuint intresse. Jag blir glad när jag möter pedagoger som utstrålar lust att verkligen möta varje elev!
Den ideella organisationen Friends visar på ett samband mellan mobbning/ kränkningar och skolresultat utifrån en undersökning man genomfört. Inget konstigt med det sambandet, vi presterar alla bättre om vi mår väl i en god kontext. Det oroar och stör mig att höra skolministerns reaktion, ja och det hon inte säger. Lärare ska få större befogenheter tycker hon, fler yrkeskategorier ska in i skolan menar hon. Efter att under 10 år haft inblick i hur det ser ut med kränkningar och mobbning tycker jag mig väl förstå läget. De flesta kränkningar sker inte under lektionstid utan på raster och på nätet. För att på ett bra sätt kunna vara med på raster och reda ut saker ihop med eleverna krävs en viss personaltäthet. Många vuxna i våra skolor är väldigt bra på sådant arbete och förstår betydelsen för eleverna. Befogenheter saknas inte! Mobbning är ett ord som inte finns med i styrdokumenten då varje kränkning ska stoppas. Om vi vuxna reagerar på varje kränkning uppkommer inga upprepade kränkningar mot någon elev! Relativt ofta fick jag, som barn- och elevombud, kännedom om utfrysningar och ofta sådana som var svårjobbade.
Man kan såklart inte tvinga elever att vara med varandra. Kloka skolor fixade rastaktiviteter så att eleverna kom att hitta vänner via val av aktivitet, smart rent av! Att lyfta fram en tydlig värdegrund och söka skapa lite av den sociala gemenskap läroplanerna talar om är betydelsefullt. Mycket av det främjande arbetet handlar om att skapa relationer med eleverna och möjlighet till samtal. Att visa eleverna intresse! Många vuxna i våra skolor är bra även på detta men viss personaltäthet krävs och ett tydligt fokus på dessa frågor. När det bara tjatas om kunskapsmål finns risk att vi tappar förståelsen för det tydliga sambandet; den elev som trivs och mår bra presterar bättre, eller människor som mår bra presterar bättre än människor som lever i utsatthet och stress. Såklart, ge skolan resurser så löser personalen rätt mycket och visa intresse för skolans värdegrundsuppdrag! Man må även begrunda att våra barn med tiden ska ut på livets äng och jaga meningen med sin stund på jorden.
Jag hörde om att den fantastiske författaren Teodor Kallifatides vid tillfälle övervägde att inte hämta in tidningen. Nog förstår man känslan av att inte orka vilja veta. Så hade han kommit att minnas sin fars ord ”den som inte läser tidningen är och förblir dum i huvudet”, typ. Ja nu handlar det ju inte bara om tidningar, vi behöver veta om världen men det är inte nog med att bara ta till sig, vi behöver tänka och försöka förstå dessutom. Hur lär vi oss tänka klokt? Lärde du dig det i skolan? Barn behöver få samtala, bli lyssnade på och få tillfälle att överväga dilemman. Barn behöver behövas! Barn behöver finnas i en värdegrundad kontext. Barn behöver inte en problemfri uppväxt för att lära sig tänka klokt. Erfarenheter av att problem kan lösas behöver barn tror jag. Att bara ta till sig fakta utan att kunna sortera är som att lägga flera pussel samtidigt!
När jag vaknar i hängmattan, efter en sömn mellan dröm och verklighet finner jag mig tycka lite synd om skolministern. Hon vet ju faktiskt inte inser jag. Kanske fick hon aldrig lära sig att lyssna på andra som vet och kan. Kanske tror hon att hon måste ”låtsaskunna”? Även en egensinnig gubbe som jag har förstått att ta tillvara andras klokskap. Allt jag förstår och vet har jag lärt mig av andra, såklart!