Jag borde ha börjat tidigt men förstod inte var jag skulle leta. Nu letar jag i varje möte och inventerar regelbundet det jag samlat på mig. Detta måste ske i samtal med någon tålmodig person för det är först när jag uttalar saker jag verkligen förstår. Det tycks mig omöjligt att tänka ut saker själv. När vi säger ”jag har tänkt” stämmer det sällan då vi ofta talar utan att ha tänkt ihop med en tålmodig person. När man inte har tänkt tenderar man att upprepa andras fraser och sanningar i tron att de är egna. Ibland gör ju detta inget som när man konverserar och konversationen inte innehåller grova vanföreställningar om andra människor. Att lära elever tänka och noga pröva sina föreställningar borde vara en viktig uppgift för skolan. Vill man sedan sätta betyg på den förmågan får man ”tänka sig för”.
Sommarlov, idag sover många ungdomar extra länge. En del har fått betyg att med stolthet visa upp alltmedan andra knappt orkat se på betygen själva. Som om betygen vore ett mått på hela människan känner en del sig tyngda och misslyckade. Jag blir själv tveksam, ska jag ge beröm för goda betyg eller betyder det att jag samtidigt ger kritik för sämre betyg? Du är en fin människa, vill jag hellre säga och gör det ofta. Du gör morfarfarfar glad med dina skratt, när du frågar om du kan hjälpa till, när du säger saker jag efter en stund förstår är mycket kloka och när du visar att du bryr dig om andra människor. Jag ser att det inte alltid är lätt att vara det mirakel som är du men varje stund i din närhet gör det lättare att vara jag.
Som bekant hoppas jag på en utveckling av samhälle och skola som möjliggör varje barns utveckling till den dom kan bli. Finns det nått politiskt parti som står för just den saken? Barn som inte kan rösta riskerar att därmed inte ha någon röst. Vi vuxna behöver sätta kraft i barns röster. Det pratas i media om vilken valfråga som är viktigast och sällan nämns barns rättigheter i dessa sammanfattningar. Många av de saker som fyller min vardag som t.ex. skolans värdegrund nämns inte heller. Allas lika värde, solidaritet med svaga och utsatta, människolivets okränkbarhet och andra kloka ansatser tycks liksom inte viktiga.
Det är ju så lätt att få för sig att det är barnen det är fel på när skolan inte lyckas få eleverna att nå målen. Eller också är det fel på skolan. Men om man sänker kraven så når ju fler målen. Troligen. Kunskapskraven är ju satta av människor som torde ha gjort bedömningen att dessa mål är möjliga men tänk om de hade fel. Men om dom å andra sidan haft rätt ja då blir det en fråga om det är skolans eller elevernas fel.
Vi vuxna går diverse kurser och fortbildningar och får ibland intyg på att vi klarat dessa eller rättare sagt; varit där. Exakt vad var och en tagit till sig av utbildningen vet vi mindre om. Vi vet inte heller om någon tagit till sig mer än andra. Inom olika yrken finns krav på fortbildning utifrån säkerhetsaspekter eller krav på att utvecklas utifrån aktuell forskning men betyg sätts inte utifrån dessa fortbildningar. För vuxna räcker det att ”vara där” men barnen måste vi sätta betyg på. Det viktigaste borde väl vara att inventera och tänka kring det man fått till sig så att man sedan kan göra verkstad av det hela.
Inte nog med att eleverna nu har sommarlov, idag går Sverige in i fotbolls VM och spelar sin första match. Man frågar Janne Andersson hur han tänker kring lagets måltorka vilket han säkert tänkt mycket på ihop med andra. Janne svarar att han inte är orolig vilket kanske inte är så mycket till ”tanke” men svaret grundar sig troligen i många prövande tankar. Som förbundskapten behöver man säkert mycken klokskap och absolut inte bara den man redan har. Man behöver troligen samla klokskap och pröva sina föreställningar om orsak och verkan. Om vi, ja det heter ”vi” när det är fotbolls VM, får styrk i första matchen och inte gör några mål får vi något att ”tänka på” Det måste då vara någons fel. Vi trodde att det skulle vara möjligt att vinna men vann inte. Är det spelarnas eller ledningens fel? Eller hade vi kanske en orimlig målsättning?
Ja det är ”inte klokt” så komplicerat allt kan bli, måste man tänka så mycket? Kan man inte bara göra och säga som det faller sig? Jo då, vill jag svara, nog kan man det, världen är full av tanklöshet. Tanklöshet är ingen bristvara. Vi behöver inte fylla på med nya generationers tanklöshet.
”Jag tänkte mig inte för”, kan vi ibland i upplyst vishet säga. Det är en början och kanske ett sorts förlåt man gärna tar emot. Den som gör på samma sätt fast efter att, enligt egen uppfattning, ha tänkt ställer sig bakom en avsikt som i vissa fall kan vara en avsikt att såra eller förnedra andra.
– Vad vill du bli när du blir stor lille vän, vill du också bli fotbollsproffs?
– Nä jag vill bli klok!