Men lika fort som jag får dessa husliga infall så försvinner de. Något som jag är direkt dålig på är att laga mat! Min man är en riktig stjärna på att laga mat. Det spelar ingen roll vad han än lagar så blir det gott utan knappt några ingredienser. Inte undra på att jag har skaffat mig lite tjusiga volanger här och där och la på mig några fina sambokilon redan innan vi ens hade flyttat ihop. Men det har väl inte direkt lyft mitt självförtroende i att laga mat. För vad jag än lagar så gör han det bättre. Ibland kan jag skämmas över att jag är så kass på att laga mat och jämföra mig med alla andra husliga kvinnor som bakar och fejar hemma. ”Nog hade det varit bättre för Joakim att ha en huslig kvinna som kan laga mat!”
Planera mat är jag bra på. Att göra en matlista för en månad och skriva inköpslista till detta är inga som helst problem. Men min matlagningsbegåvning slutar där. Den största orsaken till att jag är så dålig på att laga mat är att jag inte alls har något intresse. Jag tycker inte det är det minsta kul att röra i grytorna. Det tar lång tid och försvinner lika fort som man är klar. Visst det är roligt när någon tycker att det man har lagat är gott. Men det är nog oftare som barnen grinar illa när de ska äta min mat än att de tycker den är god. Det finns väl ingenting som är så otacksamt och tråkigt som att göra vardagsmat. Dessutom så är det alltid jag som lyckas göra blodpuddingbitar som är hårda som knäckebröd, sås med mjölklumpar i och grytor med segt kött som mer påminner om tuggummi. Ibland har jag funderat på att gå en matlagningskurs. Men var ska jag få den inspirationen ifrån? Jag som har ärvt en himla massa andra saker från mina husliga släktingar. Så varför i hela friden kunde jag inte få ärva lite av dessa matlagningskunskaper som till exempel mamma och syrran har.
En annan sak som jag heller inte förstår mig på är blommor. Ta orkidéer som exempel. Jag älskar orkidéer. De är så otroligt vackra. Blommorna är SÅ fina. Men så fort de kommer över tröskeln in i mitt hus så verkar blommorna ha ett snabbt bäst före datum. De vissnar så fort jag stängt dörren och ställt dem i köksfönstret. Andra kvinnor tycks kunna få dem att blomma om och om igen. Men inte JAG! Det spelar inte någon roll hur många knep och knåp jag tar till för att få dem blomma. De står där så hånfullt med sina dystra gröna blad och vägrar blomma. Jag har provat allt från att doppa dem i vatten och ge dem en matsked vatten i veckan. Jag har följt alla råd om att titta på rötterna. ”Är rötterna bruna behöver de vatten”. Jo pyttsan. Det funkar inte. I alla fall inte för mig. Men det är väl bara att inse att jag är en modern kvinna som inte vill stå i köket vid spisen med ett tjusigt förkläde och röra i grytorna med mina gröna fingrar. Nä jag överlämnar nog detta till en som är betydligt bättre på det och ägnar mig åt andra saker som jag är bättre på. Såsom att skriva, planera mat och se till att familjen har allt de behöver i klädväg och sköta våra sociala kontakter. Eller att se till och planera våra semestrar och planera logistiken över familjelivet. Jag är dock oerhört tacksam för att jag funnit en man som kompletterar mig. Jag är också tacksam över att de typiska könsuppdelade uppgifterna i hemmet sakta luckras upp och att det är tillåtet att inte längre vara fjättrad vid spisen.