När jag går hem från jobbet känns det nästan alltid trevligt vid övergångsställen.
Bilar stannar, jag vinkar till tack och många vinkar tillbaka. Nu är ju detta till viss del ett resultat av rådande lagstiftning men ändå, det känns trevligt! Sedan får jag höra att antalet dödsolyckor vid övergångsställen har ökat sedan den nya lagen, som kräver att bilister stannar, trätt i kraft. Jag får så svårt att förstå. Jag minns hemska stunder stående med barnvagn vid övergångsställen för tjugo år sedan. Jag minns också hur jag såg gamla människor stå och vänta i evigheter för att få komma över. Situationen är alltså bättre fast sämre!
När man ska förstå saker på ett klokt sätt behöver man ofta väga ihop olika faktorer anar jag. Forskningsrapporter duggar tätt om allt mellan himmel och jord. Ibland är man ärligt förvånad över det som påstås. De vanligaste inslagen handlar om vad man ska äta och inte äta, hur man ska motionera eller möjligen planera sitt liv för att må så bra som möjligt. Men människors liv innehåller många pusselbitar och alltför enkla slutsatser kan skapa fel fokus.
Forskningsrapporter förvandlas till populistiska sanningar som sprids över middagsbord, i fikarum och i andra vardagliga samtal. Vissa av dessa ”sanningar” visar sig vara sanna över tid alltmedan andra ersätts och med tiden nästan hånas.
Vi orkar inte tänka efter hela tiden vi människor. Vi säger och tänker i en hel massa schabloner. Det är mänskligt och gör oftast inte så mycket. Men den som har makt att påverka, eller rent av bestämma, om viktiga saker behöver fundera kring hur saker samverkar och förhålla sig kritiskt till enkla lösningar.
Just nu tävlas om att ha lösningen för den svenska skolan. Problemet som ska lösas beskrivs i jämförbara resultat. Antalet barn som behöver särskilt stöd ökar i takt med
med skolans försämrade resultat. Hur många kan dom vara innan man bestämmer sig för att kraven är för höga? Situationen i skolan är absolut bättre fast sämre!
För egen del funderar jag ofta på hur saker är, varför det är som det är och hur man skulle kunna förändra. Vari denna fåfänga läggning har sin grund kan man undra.
Man ska vara nöjd för att må bra och för att få ett långt liv har jag läst i någon forskningsrapport. I mitt yrke som barn och elevombud känner jag mig inte nöjd.
Vi har en lång resa nära det gäller att utveckla en barnsyn som ger barn samma värde som vuxna. Jag är glad att vi i Sverige har satt höga mål och att Norrköping vill ta sig an utmaningen. Barn blir mer tagna på allvar idag än när jag gick i skolan. Många lärare är bra på att bry sig om hur eleverna mår men det är också så att barns och föräldrars förväntningar gällande ett gott bemötande ökar. Anmälningarna blir fler gällande kränkningar och bristande stöd trots att skolan aldrig förr brytt sig så mycket om att stoppa kränkningar och att ge stöd. Situationen är alltså bättre fast sämre!
Pappas analys var för det mesta enkel och klar. ”Det var bättre förr” Men just ifråga om övergångsställen hade han säkert kunnat hålla med om att det inte var bättre förr.
Eller så hade han förflyttat begreppet ”förr” till den tid då hästar stod för trafiken och i samma andetag även funnit en högre mening i hästskiten som låg som små berg för hungriga små fåglar. Det var bättre med hästar än bilar. Bättre fast sämre!
Pappa var bra på att finna mening i det lilla. Som hästskit på gatorna, vänliga vinkningar vid övergångsställen, barn som skrattar och är glada och som i att resa sig för någon äldre på bussen. Han slutade aldrig se sig om efter någon som var äldre!
Jag tränar pappa, jag tränar.
Stephan Andersson Barn- och elevombud