Det finns många troende som visar medmänsklighet med oliktänkande och följer Sveriges lagar och regler. Bara för att någon är religiös betyder inte att hen är fanatisk. Bara för att vi älskar IFK Norrköping, berättigar det inte misshandel av supportrar som stödjer motståndarlaget. IS-anhängare anser sig få mörda, våldta och förslava barn om de är ”otrogna.” Andra bränner ner moskéer och synagogor för att det inte överensstämmer med deras bild av hur samhället ska se ut.
Sverige valde den sekulära vägen för länge sedan. Trots det svämmar landet över av rapporteringar om att politiker stödjer offentligt finansierad verksamhet som göder antidemokratiska intressen.
I media läser vi om skadegörelser och skjutningar och vi ser hur extremister provocerar andra extremister. I Malmö spelades fotboll med en Koran, som sedan brändes. Efterföljande upplopp kunde varit rapporteringar från Gazaremsan eller på någon annan plats där samhället lider för att människor är oförmögna att hantera sin kränkthet utan våldsuttryck.
Reaktionerna är inte sensationella. Publiceringen av Mohammad karikatyrerna kränkte också vissas religiösa känslor.
Våldsreaktionerna under upploppet i Malmö dokumenterades i filmklipp på bl a YouTube. På gatorna skanderades: ”Khaibar, Khaibar O Judar. Muhammads armé ska återvända”, fast på arabiska. Det anser jag är antisemitiska uttalanden och borde ses som hets mot folkgrupp, eller?
Koranbränningen är olämpligt och provocerande. Om handlingen kan ses som hets mot folkgrupp råder delade meningar. Religion är ju ingen folkgrupp. Människor är inte rasister för att de kritiserar religioner, eftersom religioner är en uppsättning idéer. Människor är rasister om de kränker andra människors lika rättigheter utifrån demokratiska fundament.
Sverige kan inte vara sekulärt och samtidigt idka särbehandlingar utifrån trosuppfattningar.
Polisen ingrep mot upploppet och utsattes för våld. Flera bilar sattes i brand. Skadegörelser på egendomar. Bengaler och fyrverkerier avfyrades. Det kostar samhället enorma resurser.
Skattemedel blöder utan att vi på allvar försöker bekämpa de verkliga problemen.
Motreaktionerna i Malmö vittnar om utmaningarna: Allt för många människor vägrar förstå att de har demokratiska lagar och regler att följa i Sverige. Beslutsfattare måste förstå konsekvenserna av att ungdomar indoktrineras i radikala miljöer som säger att Koranen står över Svensk lag.
Det är hög tid att politiker slutar tassa på tå av rädsla för att potentiella väljare ska känna sig kränkta. De kränkta, oavsett om de är islamister eller nazister, höger- eller vänsterextremister är farliga i sin övertygelse om att deras ageranden är berättigade utifrån att de äger sanningen över andras sanningar.
All politiserad religion är farlig för demokratin. Därför måste beslutsfattare vakna ur sin naiva bubbla och förstå varför länder som bland annat Libanon befinner sig i en ohållbar situation. Presidenten sa i ett tal att han ser olika religiösa gruppers oförmåga att samarbeta som en viktig anledning till att Libanon senaste åren kantats av krig och kris. Presidenten var tydlig med att Libanon måste vara en sekulär stat.
Behövs hundra år av kris och krig i Sverige innan vi lär av misstagen som andra länders betalar dyrt för. Hur skulle vårt samhälle sett ut om ingen vågat ifrågasätta kristendomen, om Sverige inte blivit ett sekulärt land som separerar politik och religion? Hade Sverige då öppnat sina hjärtan för oliktroende?