Här ser vi tvåspråkiga vägskyltar i Finland. Men Jari Kaukonen hade inte mycket svenska i bagaget när han kom till Viggestorp. Han läste svenska i skolan. "Men vi övade aldrig", sa Jari som beskriver sig som en "skogsfinne."
Jari Kaukonen kom till Finspång i slutet av den stora finska vågen. Hösten 1980 stod han, direkt kommen från lärarutbildningen i finska Raumo, på skolgården i Viggestorp. Rektorn kom fram och hälsade och började prata. Jari insåg plötsligt att han inte förstod ett ord av vad rektorn sa. En något ovanlig start på en lång karriär som lärare i Finspång. Och en alls inte oäven start på en livsbana som bland annat skulle föra Jari Kaukonen till ett stånd på 2024 års Finsponga Marken där Jari ska sälja sin alldeles nyfärska bok "Skolbok A. (Det var inte jag)".
Vi träffades en sen eftermiddag tidigare i veckan. Jag letade mig fram till Jaris och hustrun Lenas hus på Rågången; nästgårds till Grosvad, med hjälp av en Googlekarta. Jag har varit på Grosvad hur många gånger som helst och känner mig ganska hemtam på Östermalmsvägen. Men Rågången var en ny gata för mig.
Väl framme i huset tog Jari mig med ut på altanen. Ett vackert och sommarprunkande småhusområde bredde ut sig framför mina ögon. Området byggdes på 1960-talet, inget hus var helt något annat likt. Hit kom Jari och Lena för snart 33 år sedan. Och här har de stannat kvar. Det är lätt att förstå varför.
Jari Kaukonens hemstad är Björneborg i Finland. Hustrun Lena kommer från Trollhättan. Hon var på väg till ett yogapass den eftermiddagen jag dök upp hemma hos dem; men vi hann byta några ord. Jag frågade henne om hur det kom sig att hon hamnade i Finspång?
Här ser vi bandet "Blå Häst" på en bild från sommaren 2018. Till vänster står Pentti Salmenranta som har betytt mycket för Jari Kaukonen. Det lär finnas en inspelning där Jari sjunger låten "Jag vill inte ha en flickvän" till Penttis komp.
Det visade sig att hon kom till Finspång som dotter till en radiohandlare som via etableringar i Borås och Norrköping ville prova att starta eget. Hans blickar föll på Finspång där han startade Stig Perssons Radio & TV affär på Stora Allén på Östermalm. Affären finns fortfarande kvar. Jag var där för alls inte längesedan och träffade Örjan Fritiofsson som sedan länge driver affären; nu som en del av butikskedjan Elon. Jag har träffat Örjan många gånger. Vid ett av dessa tillfällen hade jag förmånen att lämna över blommor och diplom till honom sedan Folkbladets läsare röstat fram honom till "Årets Finspångare". Örjan är Jaris svåger. Så liten kan världen vara ibland.
Så här ser bokomslaget ut. Missa inte den på Marken!
Jari kom till Finspång när han var 23 år. Att han landade just i Finspång berodde på att det vid den tiden runt 1980 fanns 4-5 finska barn i varje skolklass. Behovet av hemspråkslärare var stort. En kurskamrat till Jari blev kär i en svensk ingenjör som arbetade på ett stort kärnkraftverk som byggdes i närheten av Raumo. Hon följde med sin ingenjör till Finspång men då var hon höggravid och kunde inte arbeta. Kurskamraten tipsade skolchefen om bland annat Jari. Och på den vägen är det. Nu är han sedan länge lärare på Nyhemsskolan där han undervisar i matematik och engelska.
Och språket då; hur gick det med svenskan?
– Jo det har gått bra, jag hoppar ibland in som lärare i svenska som andraspråk, berättade Jari och log stort. Han har lätt för att se det komiska i tillvaron. Vilket förstås sitter i personligheten men, tänker jag, det kan också ha påverkats av hans umgänge med Pentti Salmenranta, frontfiguren i Norrköpingsbandet Blå Häst som roat, oroat och provocerat sin publik i mer än trettio år.
– Pentti var också hemspråkslärare här i Finspång. Men han blev sur när han inte fick en tjänst som vanlig "svensk lärare" och flyttade in till Norrköping. Vi har samarbetat väldigt mycket från och till. Jag började tidigt skriva barnsånger på finska och vi uppträdde en hel del ihop och vi gjorde radio och tv. Pentti betyder väldigt mycket för mig och han har alltid uppmuntrat mitt skrivande, sa Jari till mig där vi satt vid köksbordet och åt pasta och köttfärssås medan vi talade med varandra om utflugna barn, fotboll, filmer, Finspång, Ulrik Olsson och hans ukulele och om bokförlagens sätt att säga "tack men nej tack" till inskickade manus från Rågången.
På omslagets insida i Jaris bok står det "Tack Pentti, utan dig hade jag nog inte skrivit den här boken."
Jag instämmer i tacket till Pentti. Jari Kaukonen har skrivit en mycket speciell bok. Ett gediget och ärligt hantverk skulle jag säga. Hela boken består av osminkade dialoger hämtade från Nyhemsskolan.
– Allt är sant och på riktigt. Säger de snopp så skriver jag snopp. Men de säger inte snopp. På gott och ont; så här är det att vara lärare i Finspång, sa Jari.
Det är kul, spännande och lärorikt att läsa Kaukonens dialoger. Kika in på hans hemsida jarikaukonen.com för att läsa mer.