Olympiska spelen tar över mediebruset och nog finns det någon sorts vila i det. Människor från hela världen förenas, till synes, i tävlingseufori. Eiffeltornet finns ofta med i bakgrunden och jag försöker se den bänk vi en gång satt på. Vi trodde oss nog se lite franska ut där vi satt med en jätteflaska vin och ett par stora painriche. Vi visste inte bättre, vi var tonåringar på grönbete. Halsa vin på en bänk vid Eiffeltornet gav oss någon sorts frihetskänsla. Paris var fridfullt och vi hade livet framför oss. Det där brukade pappa påpeka när jag talade om saker jag ville ha eller uppnå. ” Du har hela livet framför dig”, kunde han säga och så var det väl för 50 år sedan.
Inte hade jag trott att jag skulle bli engagerad i lerduveskytte! Radioreferatet är medryckande och även om jag inser att de bilder jag får för mitt inre har föga med verkligheten att göra så fångas jag av spänningen. För mitt inre ser jag nämligen lerduvor med små hål i som möjliggör enkla melodier men inser att dessa fåglar är gökar, lergökar, och inte något man skjuter på. Det så många olika sporter i OS som jag vet mycket lite om. För första gången är det lika många kvinnor som män bland de tävlande! Vi är fantastiska vi människor som kan lägga timmar, dagar och år för att bli bäst på något. För en del kommer det visserligen en del pengar på köpet men för många mest äran och känslan. När vi människor verkligen vill något kan vi uträtta mycket. Det ju hoppfullt förutsatt att det vi vill är till godo på något sätt, för nog läggs det timmar, dagar och år även på att förstöra. Somliga ledare borde ägna sig år att försöka vinna i någon sport, ja t.ex. lerduveskytte istället. Nu passar det väl inte alla då det inom sport finns olika regler att följa. Alternativa sanningar fungerar inte inom sport får någon trumpet konstatera, den som vinner, vinner!
Det är många att heja och hoppas på både här och där. Det känns lite fånigt att sport kan framkalla så stor besvikelse och så stor glädje men jag förlåter mig. De viktigaste sakerna i livet avgörs sällan på samma tydliga sätt. Men nu blir det lite mycket och jag hinner knappt glädjas åt IFK innan någon förlust inträffar i OS. Samtidigt pågår krig och annat elände så när ska en vara glad? Vi skulle ju förändra världen och en del av oss har inte hela livet framför oss! Minns en mycket kort sång av Robban Broberg, texten var i sin helhet; ”ska man förändra världen, då får man ligga i”. Nog ligger det nått i det.
Nu finns det ju annat än sport att fröjdas över som till exempel den växande zucchinin i trädgårdslandet. När jag senast skulle titta till den fann jag en hare i landet som såg rätt skyldig ut. Hen satt helt still i hopp om att jag inte skulle se hen vilket var ganska dumt då jag stod en meter ifrån. Även jag stod stilla, inte för att jag inte skulle synas men för att inte skrämma haren utan bara markera att zucchinin tillhör mig. Det tog en stund men så gick meddelandet fram och hen skuttade i väg bland rabarberbladen. Skön känsla att kunna kommunicera med harar vilket stundom kan vara svårt nog med människor. Det senare är väl något att träna på. Vi behöver alla träna om än inte som Olympier.
Bäst på att vara människa är väl ett ganska orimligt mål särskilt när man inte har hela livet framför sig. Bäst på att vara sig själv är nog en rimligare utmaning. Enkelt, tänker du kanske men då må du betänka att du kanske haft lite tur med just ditt jag. En sådan tävling kan ingen annan vinna utan bara man själv. Om detta kräver ansträngning eller inte har väl både med ens egen kravbild och ens egen utgångspunkt att göra.
När vi en gång satt där på en bänk vid Eiffeltornet hade jag ingen tanke på att förbättra mig. Världen skulle förändras och för varje klunk vin tycktes just det alltmer mer självklart. Vi provade aldrig att bada i Seine som jag minns det och det var nog inte lämpligt. Nu hoppar OS kämparna ner i Seines vatten. Somligt har förändrats till det bättre men vi får ligga i, det är mycket kvar! Rent personligt har jag mycket att förbättra. Jag kan visserligen kommunicera med harar men mördarsniglarna vägrar lyssna när jag försöker tipsa om grannes växthus!