Lyckliga, upprymt skrikande ungdomar vars mössor hamnat på sniskan, sådär lekfullt nonchalant.
Klädda i vackra vita klänningar och pråliga, läckra kostymer, toppat med den ståtliga mössan så elegant. Solen ler sitt ljusa leende, värmen böljar och himmelen är vackert ljusblå och turkos. Duvor kuttrar från taken och i skyn flyger en skriande, skrattande fiskmås.
Tårfyllda släktingar som nästan spricker av stolthet står ivrigt och vinkar med stora, omsorgsfullt pyntade plakat. Glädjeropen genljuda och skalla: ”För vi har tagit studenten, fy fan vad vi är bra!” Det är nu den stora resan tar fart.
Så var det förra året och året innan det, när jag var och kollade på de som gick i tredje ring - de dåvarande studenternas utspring.
De svallande känslorna gick nästan att ta på och stämningen var i dur.
I år står nya, saliga och spända elever på tur.
Det är i år deras tur att vara medelpunkt i en högtidlig möss-på-tagnings-ceremoni, för att sedan starta en minnesvärd studentvecka fylld av långa utekvällar, nostalgi, förväntan och eufori.
Det är nu deras tur att städa ut sina skåp en allra sista gång, att stämma in och skriksjunga studenternas sång: ”sjung om studentens lyckliga dag(....)”, att tillåtas vara stolta över sig själva och njuta varje andetag.
Det är deras tur att delta i en traditionsenlig champagne-frukost studentdagen till ära, för att sedan stå på scen och leta efter sitt plakat, i ett folkhav av nära och kära.
Det är deras tur att öppna den dörr som leder till hundra nya, att på allvar pröva sina vingar för att testa att flyga.
Det är deras tur att avsluta ett tretton år långt kapitel för att vända blad och påbörja ett nytt och spännande äventyr.
Deras liv är en skuta och nu är det bara de som styr.
Jag vill runda av denna krönika med ett oerhört passande citat- av allas vår kloka Lars Winnerbäck- till de som tar studenten i år:
”Det här är slutet på resan och början på en ny”. För visst är det så, här tar en resa slut för att genast låta en ny ta fart. Studentveckan är bara en mellanlandning, en chans att andas ut och ladda om, till nästa resas start.
Studenterna har nu passerat ytterligare en milstolpe i livet och det är nu allting har sin början, på riktigt. De har nu chansen att göra det de brinner för och lägga fokus på sådant som betyder något för dem, sådant de tycker är viktigt.
Överallt kvittrande fåglar, doft av försommar och fyllig kastanj. Nu är det dags att lämna skoltiden bakom sig - för att kanske aldrig mer återvända - och skåla i champagne.