Information till vÄra lÀsare

Den 31 december 2024 Àr sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebÀr att vÄr sajt inte lÀngre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla vÄra lÀsare för det stöd och engagemang ni har visat genom Ären.

För er som vill fortsÀtta följa nyheter frÄn Norrköping och FinspÄng hÀnvisar vi till NT.se, dÀr ni hittar det senaste frÄn regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Ett ovÀntat besök i Norrköping

Ibland hĂ€nder saker som man inte Ă€r riktigt beredd pĂ„. HĂ€romdagen fick jag ett telefonsamtal i bilen frĂ„n en f d arbetskamrat som jag inte sett pĂ„ nĂ€stan 40 Ă„r! "Hej, det Ă€r Larne. Är du hemma pĂ„ mĂ„ndag eftermiddag"?

Efter 50 Ă„r trĂ€ffades de igen över en fika, bowlinggamĂ€ngerna fr v Jan-Olof ”Gurka” Nilsson, Lars ”Kaka” Öhgren och Larne Wallison.

Efter 50 Ă„r trĂ€ffades de igen över en fika, bowlinggamĂ€ngerna fr v Jan-Olof ”Gurka” Nilsson, Lars ”Kaka” Öhgren och Larne Wallison.

Foto: Kenneth Thapper

Krönika2020-10-14 12:00
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

NĂ€r jag flyttade till Norrköping 1 augusti 1970 och fick mitt första fasta jobb pĂ„ Folkbladet Östgöten fanns redan Larne Wallison pĂ„ plats. DĂ„varande chefen Rutger Blomberg hade vĂ€rvat honom frĂ„n VĂ€xjö och nĂ€r jag sedan anslöt var vi tre man stark som sĂ„g till att tidningens sport stod sig bra i konkurrens med ”jĂ€tten” Norrköpings Tidningar.

PÄ den tiden fanns det inte sÄ mycket olika sporter att bevaka. Fotboll, ishockey, speedway, handboll, bandy och bowling var i stort sett sporterna som vi skrev om. Vi var dessutom eftermiddagstidning sÄ man hade ganska gott om tid pÄ kvÀllar och morgnar. Man slapp helt enkelt den press som dagens sportjournalister utsetts för.

Dessutom, vilket kanske var det viktigaste, alla fotbollsmatcher med IFK Norrköping och Åtvidabergs FF spelades nĂ€stan uteslutande pĂ„ söndagar 13.30. 

Rutger, Larne och jag slet hĂ„rt under nĂ„gra Ă„r. Larne var dessutom elitspelare i bowling och tillbringade de flesta kvĂ€llarna i Hageby Bowling,  En tid som han minns som extra rolig.

– Man kom snabbt in i ett glatt gĂ€ng och började ocksĂ„ lĂ€ra kĂ€nna stadens uteliv dĂ€r jag minns danshaket Smyget som den stora trĂ€ffpunkten, berĂ€ttar Larne.

Larne, hans fru Boel och jag hade bestĂ€mt trĂ€ff pĂ„ Lindahls konditori i Mirum Galleria. PĂ„ vĂ€g dit stötte jag pĂ„ en som jag visste gammal bekant till Larne, Lars ”Kaka” Öhgren, som lirade bowling i samma allsvenska Sleipner som Larne i början pĂ„ 70-talet.

”Kaka” blev eld och lĂ„gor nĂ€r han hörde att Larne var pĂ„ plats i ”stan”, en kille som under sina tvĂ„ Ă„r i Sleipner och Hageby-hallen hade satt avtryck.

– Ett minne var att Larne i sin första allsvenska match för klubben inledde med 505 pĂ„ de tvĂ„ första serierna vilket var strĂ„lande pĂ„ den tiden och fick klubbens starke mannen Göte Andersson att jubla över nyförvĂ€rvet, berĂ€ttar ”Kaka”.

– Men i de tvĂ„ Ă„terstĂ„ende serierna tror jag bara att jag slog runt 300, fyller Larne i.

För att vi skulle fĂ„ ytterligare krydda pĂ„ trĂ€ffen ringde ”Kaka” ocksĂ„ upp Jan-Olof ”Gurka” Nilsson, som Ă€ven han var en profil hos de ”randiga” bowlarna i början pĂ„ 70-talet.

Snacket böljade fram och tillbaka pÄ Lindahls och skrattsalvorna var vÀldigt mÄnga sÄ folk runt omkring oss undrade nog lite vad vi höll pÄ med.

Men att sitta och lyssna pÄ de hÀr tre bowlarnas minnen frÄn 70-talet var en fröjd. Larne hade till och med plockat med sig bilder, tidningsartiklar och protokoll frÄn tiden i Sleipner.

– Bowlingen gjorde att man snabbt fick vĂ€nner i en ny stad. TyvĂ€rr blev jag bara kvar i tvĂ„ Ă„r men det hĂ€r var kanske min bĂ€sta tid i livet, sĂ€ger Larne.

Larne ÄtervÀnde 1972 till VÀxjö och sedermera till SkÄne dÀr han började jobba pÄ Aftonbladets Malmö-redaktion. Han blev snart Àven redaktör för spelsidorna och dÄ framförallt för stryktipset som var den dominerande spelformen pÄ den tiden.

1989 var Larne utsĂ€nd för att bevaka derbyt Everton-Liverpool.  DĂ„ fick han en ny klubb i sitt hjĂ€rta – Tranmere Rovers. Dagen innan det stora derbyt Ă„kte Larne och en kollega till Birkenhead (Tranmeres hemmaarena) för att se hemmamatchen mot Huddersfield. DĂ„varande managern John King blev sĂ„ imponerade att tvĂ„ svenska journalister fanns pĂ„ plats pĂ„ presskonferensen,  att han bjöd in dem till trĂ€ningen dagen efter.

– Vi hade ingen aning om var trĂ€ningsplanen lĂ„g sĂ„ John King erbjöd sig att hĂ€mta oss pĂ„ hotellet. Sedan dess Ă€r jag frĂ€lst, har Ă„kt över för att se Tranmere 10-15 gĂ„nger om Ă„ret.

– Dessutom ingĂ„r jag i proffstruppen! Har tröja nummer 51, men har Ă€nnu inte fĂ„tt nĂ„gon speltid, skrattar Larne.

Förklaringen till den udda vĂ€rvningen gĂ„r att hitta i ekonomisk sponsring. Inför köpet av Liverpool-talangen Jack Dunn 2017 gick nĂ€mligen Larne in med lite pengar, och de tvĂ„ supportrar som gick in med mest pengar lovades en plats i truppen. 

Efter ett 10-tal Är pÄ Aftonbladet började sedan Larne jobba pÄ ett veckotidningsförlag.

– DĂ€r blev jag bara kvar ett par mĂ„nader, det var inte min grej.

SÄ Larne blev frilansare med spelbevakning som huvudinriktning, för spel har han alltid gillat.

Sedan mÄnga Är bor han och frun i Höllviken, men Larne fortsÀtter skriva, bland annat Ät Svenska Fotbollförbundets webbsida.

DĂ€remot blir det inte sĂ„ mycket bowling lĂ€ngre. Men minnena finns kvar och speciellt blev det en happening bĂ„de för Larne, ”Kaka” och ”Gurka” nĂ€r de trĂ€ffades igen för första gĂ„ngen pĂ„ 50 Ă„r.