NĂ€r jag flyttade till Norrköping 1 augusti 1970 och fick mitt första fasta jobb pĂ„ Folkbladet Ăstgöten fanns redan Larne Wallison pĂ„ plats. DĂ„varande chefen Rutger Blomberg hade vĂ€rvat honom frĂ„n VĂ€xjö och nĂ€r jag sedan anslöt var vi tre man stark som sĂ„g till att tidningens sport stod sig bra i konkurrens med âjĂ€ttenâ Norrköpings Tidningar.
PÄ den tiden fanns det inte sÄ mycket olika sporter att bevaka. Fotboll, ishockey, speedway, handboll, bandy och bowling var i stort sett sporterna som vi skrev om. Vi var dessutom eftermiddagstidning sÄ man hade ganska gott om tid pÄ kvÀllar och morgnar. Man slapp helt enkelt den press som dagens sportjournalister utsetts för.
Dessutom, vilket kanske var det viktigaste, alla fotbollsmatcher med IFK Norrköping och à tvidabergs FF spelades nÀstan uteslutande pÄ söndagar 13.30.
Rutger, Larne och jag slet hÄrt under nÄgra Är. Larne var dessutom elitspelare i bowling och tillbringade de flesta kvÀllarna i Hageby Bowling, En tid som han minns som extra rolig.
â Man kom snabbt in i ett glatt gĂ€ng och började ocksĂ„ lĂ€ra kĂ€nna stadens uteliv dĂ€r jag minns danshaket Smyget som den stora trĂ€ffpunkten, berĂ€ttar Larne.
Larne, hans fru Boel och jag hade bestĂ€mt trĂ€ff pĂ„ Lindahls konditori i Mirum Galleria. PĂ„ vĂ€g dit stötte jag pĂ„ en som jag visste gammal bekant till Larne, Lars âKakaâ Ăhgren, som lirade bowling i samma allsvenska Sleipner som Larne i början pĂ„ 70-talet.
âKakaâ blev eld och lĂ„gor nĂ€r han hörde att Larne var pĂ„ plats i âstanâ, en kille som under sina tvĂ„ Ă„r i Sleipner och Hageby-hallen hade satt avtryck.
â Ett minne var att Larne i sin första allsvenska match för klubben inledde med 505 pĂ„ de tvĂ„ första serierna vilket var strĂ„lande pĂ„ den tiden och fick klubbens starke mannen Göte Andersson att jubla över nyförvĂ€rvet, berĂ€ttar âKakaâ.
â Men i de tvĂ„ Ă„terstĂ„ende serierna tror jag bara att jag slog runt 300, fyller Larne i.
För att vi skulle fĂ„ ytterligare krydda pĂ„ trĂ€ffen ringde âKakaâ ocksĂ„ upp Jan-Olof âGurkaâ Nilsson, som Ă€ven han var en profil hos de ârandigaâ bowlarna i början pĂ„ 70-talet.
Snacket böljade fram och tillbaka pÄ Lindahls och skrattsalvorna var vÀldigt mÄnga sÄ folk runt omkring oss undrade nog lite vad vi höll pÄ med.
Men att sitta och lyssna pÄ de hÀr tre bowlarnas minnen frÄn 70-talet var en fröjd. Larne hade till och med plockat med sig bilder, tidningsartiklar och protokoll frÄn tiden i Sleipner.
â Bowlingen gjorde att man snabbt fick vĂ€nner i en ny stad. TyvĂ€rr blev jag bara kvar i tvĂ„ Ă„r men det hĂ€r var kanske min bĂ€sta tid i livet, sĂ€ger Larne.
Larne ÄtervÀnde 1972 till VÀxjö och sedermera till SkÄne dÀr han började jobba pÄ Aftonbladets Malmö-redaktion. Han blev snart Àven redaktör för spelsidorna och dÄ framförallt för stryktipset som var den dominerande spelformen pÄ den tiden.
1989 var Larne utsĂ€nd för att bevaka derbyt Everton-Liverpool. DĂ„ fick han en ny klubb i sitt hjĂ€rta â Tranmere Rovers. Dagen innan det stora derbyt Ă„kte Larne och en kollega till Birkenhead (Tranmeres hemmaarena) för att se hemmamatchen mot Huddersfield. DĂ„varande managern John King blev sĂ„ imponerade att tvĂ„ svenska journalister fanns pĂ„ plats pĂ„ presskonferensen, att han bjöd in dem till trĂ€ningen dagen efter.
â Vi hade ingen aning om var trĂ€ningsplanen lĂ„g sĂ„ John King erbjöd sig att hĂ€mta oss pĂ„ hotellet. Sedan dess Ă€r jag frĂ€lst, har Ă„kt över för att se Tranmere 10-15 gĂ„nger om Ă„ret.
â Dessutom ingĂ„r jag i proffstruppen! Har tröja nummer 51, men har Ă€nnu inte fĂ„tt nĂ„gon speltid, skrattar Larne.
Förklaringen till den udda vÀrvningen gÄr att hitta i ekonomisk sponsring. Inför köpet av Liverpool-talangen Jack Dunn 2017 gick nÀmligen Larne in med lite pengar, och de tvÄ supportrar som gick in med mest pengar lovades en plats i truppen.
Efter ett 10-tal Är pÄ Aftonbladet började sedan Larne jobba pÄ ett veckotidningsförlag.
â DĂ€r blev jag bara kvar ett par mĂ„nader, det var inte min grej.
SÄ Larne blev frilansare med spelbevakning som huvudinriktning, för spel har han alltid gillat.
Sedan mÄnga Är bor han och frun i Höllviken, men Larne fortsÀtter skriva, bland annat Ät Svenska Fotbollförbundets webbsida.
DĂ€remot blir det inte sĂ„ mycket bowling lĂ€ngre. Men minnena finns kvar och speciellt blev det en happening bĂ„de för Larne, âKakaâ och âGurkaâ nĂ€r de trĂ€ffades igen för första gĂ„ngen pĂ„ 50 Ă„r.