Hur kör du människa? Ett av de största irritationsmomenten vi utsätts för är hur ANDRA kör bil. Vi själva är ju helt perfekta i vår körning, det är alla andra som är helt puckade bakom ratten. De kör för nära, för sakta, för fort, blinkar inte, kan inte köra rätt i rondellen, fattar inte när det är högerregel eller inte, har ingen koll på andra trafikanter, ja, DE gör precis alla fel man kan göra när man kör bil.
För att inte tala om de som går eller är så fräcka att de nödvändigtvis måste cykla. Måste de korsa de vägar som jag kör bil på, kan de inte välja en annan väg så jag slipper minska ner hastigheten? Säkert måste jag till och med stanna bilen i femton sekunder BARA för att det är någon helt ansvarslös person som bara måste gå över där jag ska fram. De får väl planera sin promenad så de inte behöver korsa vägen när jag kommer.
Handen på hjärtat, jag kör sen en vecka tillbaka precis den hastighet som vägen jag kör på har fått sig tilldelad. Så alla poliser där ute, ni behöver inte lägga några resurser på att kolla tant Anna, hon kör inte en kilometer över den hastighet som gäller. Det har hon inte råd med. Jag kör ganska mycket bil i mitt jobb, jag har arbetsplats från Lomma i söder till Umeå i norr, så det blir en hel del tid i bilen. Nu åker jag inte så ofta till Skåne och Umeå och gör jag det blir det med tåg och flyg. Men om man bor i Finspång så måste man ta bilen till tåget eller flyget. Dessutom har jag mitt huvudkontor i Solna, 18 mil bort, dit åker jag mer frekvent. Det var på en sådan resa i förra veckan som min hastighet helt plötsligt fick en abrupt förändring.
Jag ska ärligt erkänna att jag har näst intill flugit fram på vägarna innan detta hände och det utan att egentligen ha bråttom. Jag har haft körkort i snart 28 år och jag har under alla dessa år inte mött rättvisans män öga mot öga fören i förra veckan. Med ett inbetalningskort i handskfacket fortsatte jag min resa, men nu betydligt lugnare.
Dagen därpå när jag skulle ta mig an att ge mig ut på stora vägen igen så gick färden hem i betydligt lägre hastighet än det brukar, det vill säga jag höll den hastighet som var ämnad för vägen jag åkte på. Det gick bra! Jag kom hem några minuter senare än jag brukar, men det är inte mycket mer man tjänar på att kasta sig fram på vägarna. Jag har fått mig en läxa och jag hoppas den sitter i, för den kostade ganska mycket.
Nu är ju det här med hastighet en blommande tapet i Finspång. Många pratar om den förändring som nu skett på våra vägar i centrala Finspång, men hur många kommer ihåg den när de väl sätter sig i sina bilar? Jag har haft en ovana att jag kör på gammal rutin, det liksom sitter i foten hur fort man kör på olika vägar. När en hastighetsbegränsning förändras så fattar hjärnan men inte foten. Den trycker på som den alltid gjort. Jag tycker att Finspångsborna har anammat de nya hastigheterna bra. Jag har känslan av att 40 är helt ok, men där det är 30 är det flera som har problem att lätta på gasen. Jag var rädd att man skulle uppfattas som en bromskloss om man höll de nya hastigheterna, men så är det inte. Nästa gång du ska ut och köra bil, lägg då en fjäder i högerskon, lämna tegelstenen hemma!