Det finns fördelar och nackdelar med allt.
En fördel med att vara vuxen är att man kan göra nästan vad man vill. Man kan exempelvis äta godis på en måndag, strunta i att gå och lägga sig i tid eller strunta i “gympan”. Nackdelen med detta är att vi vuxna ju i konsekvensens namn också måste ta ansvar för våra beslut och våra liv. Blir du sjuk och får dålig kondition av att du exempelvis röker är det helt enkelt resultatet av dina egna val. Vi har det bra i Sverige. Ibland lite för bra. När jag följer nyhetsrapporteringen kommer jag ibland att tänka på en anekdot jag för länge sedan fick höra.
Det är historien om fyra människor som hette Alla, Någon, Vem som Helst och Ingen.
Det fanns en viktig uppgift som måste utföras och Alla var säker på att Någon skulle göra det. Vem som Helst skulle ju kunna ha gjort det, men Ingen gjorde det. Någon blev arg, eftersom det var Allas jobb. Alla trodde att Vem som Helst skulle kunna göra det, men Ingen insåg att Alla inte skulle göra det. Det hela slutade med att Alla anklagade Någon när Ingen gjorde vad Vem som Helst skulle kunna ha gjort.
När vi människor inte lyckas med det vi vill kan det ibland vara frestande att skylla på någon annan. Det blir så mycket enklare då, när någon annan borde ha löst utmaningen.
Jag är inte bättre än någon annan, det händer mig också, även om jag försöker bli bättre. Detta sätt att resonera verkar (tyvärr) vara väl förankrat i den svenska folksjälen. När man arbetar i samhällets tjänst så dyker det upp en del exempel som ibland testar tålamodet.
Häromveckan stod det exempelvis att läsa om föräldern som polisanmälde Arbetsförmedlingen när hans dotter inte hade fått något jobb. Föräldern ansåg tydligen att ansvaret låg helt och hållet på Arbetsförmedlingen (!) att se till att dottern fick jobb. Jag funderade länge på vad brottsrubriceringen skulle vara i detta fall?
Ibland kan tilltron till vad de övriga, de andra och framför allt de från offentlig sektor kan göra och ta ansvar för vara lite väl hög. När jag som ung och nyutexaminerad började arbeta med näringslivsutveckling fick jag frågor om varför vi inte startade bank på Landsbygden, varför vi inte tog ansvar för att det lokala fotbollslaget tar steget upp i högsta divisionen och varför vi inte gjorde något åt det eviga snöandet för att ta några exempel.
Vid dessa tillfällen brukade min dåvarande chef alltid citera det gamla citatet från Lily Tomlin ; “Jag undrade alltid varför inte någon gjorde något åt det; tills jag insåg att jag var någon”.