Debatten om det svenska försvaret blommar upp efter att ha legat i malpåse ett tag. Medierna fylls av myndiga herrar som omedelbart kräver fler Jas (och kanske piloter till dom också) och U-båtar, och fort ska det gå för nu ska vi skrämma bort fienden från gränsen. En del debattörer vill genast in i Nato och andra vill inte alls dit med hänsyn till vi är ”obrottsligt” neutrala sånär som att vi säljer krigsmaterial till den som betalar bäst.
Sällan talar man om vad och vilka det är som ska försvaras och hur det ska göras. Det låter som om det viktigaste är att inte fienden kommer i närheten av våra gränser och absolut inte Gotland. Då ska vi bums dit och köra iväg dom. Ursäkta gnället, men lite mer tycker vi man kan vänta av dem som styr och som förmodas sitta inne med fackkunskap.
Sveriges gränser följer i stor utsträckning kusterna från Haparanda till Strömstad och de stora öarna. Hur ska ens 70 stycken Jas-plan räcka till för att fräsa runt och väcka fasa i fienden? Vad ska U-båtarna jaga bort? Ska vi bemanna gränserna med soldater och hur gör vi det?
Och så frågan om vilka det är som ska försvaras, för det kan väl inte räcka med gränserna. I detta land bor bortåt nio miljoner civilister i alla åldrar och dom vill ha både mat, värme, rent vatten, omsorg, transporter och allt annat som behövs. Vem ser till att det fungerar?
Tänk om den lede FI skickar iväg drönare som fördärvar centrala energileverantörer, datacentraler och andra kommunikationsmöjligheter! Allt är sammankopplat och ofantligt sårbart. Minns ni en gång för många år sen då någonting ramlade in i ett ställverk så halva Sverige blev strömlöst? Det är nog värre nu. Det moderna samhället kan inte försvaras med flyg och flotta eller med aldrig så tuffa soldater. Vilka ser till så att samhället fungerar och kan byggas upp igen?
Det skulle kännas betryggande om debattörerna lyfte blicken från geniala vapen för att försvara Gotland – en förtjusande ö – och började tänka på resten av oss med. Det kanske krävs mer av diplomati också, vi tror inte det räcker med att visa tänderna.