Hur vet den där talgoxen att just jag är en person som hen kan få till att hämta ost? Hen ser på mig och hoppar runt som i förväntan. Det fungerar, jag går lydigt till kylskåpet. Hen väntar om än något otåligt när jag kommer tillbaka. Det är vår, alla människor borde fyllas av värme och lust att dela den. Den sista kylan eldas bort med de valborgsmässoeldar som efter mycket om och men får tändas. Men många tycks frusna och går med kalla ögon. Kalla ögon är mycket lika rädda ögon men lite förbi även rädslan.
“Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.” Ja du Hjalmar, så är det nog och så finns dom som i stället drar sig undan och helst vill slippa andra människor. Varför människor gör som dom gör är väl något att begrunda men i dessa tider tar många genvägen och delar in i onda och goda. Dom goda bestämmer vilka som är onda. Just ondskan finns att finna i allt yngre människor tycks det. I barn rent av, vilket borde vara en sorts varningssignal för visst vet vi att människor formas av omständigheter. Just därför drabbas inte bara människor som här och nu utsätts för våld, det är dessutom barns uppväxt och det som ska forma dom i sin förståelse av världen.
I mitt jobb möter jag barn som bara genom att vara får mig att återvinna min tilltro till människan. Bara att komma till jobbet och bli kramad eller att få sitta och prata med barn som i allt dom säger visar att dom bryr sig om andra och vill väl. Visst blir det fel ibland för en del barn men även då ser jag tydligt deras goda vilja. Nog finns det vuxna som vill tillskriva barn onda avsikter. Kanske för att det ligger nära till hands och går fortare än att leda ett barn rätt. Om ett barn ska lägga sin hand i någon annans och låta sig ledas måste där finnas en tilltro. Barnet behöver känna sig sett och inte bara för det dåliga utan för det goda som hen just nu inte lyckats visa.
Det är vår och på skolgården är gruset borta och barnen kan hoppa hage, spela fotboll, dansa och gunga. Vårglädjen hörs upp genom mitt fönster. Oh så jag önskar dom en varm välkomnande värld. Oh så jag önskar att varje barn hade någon som vill blåsa på det onda när livet varit hårt. Ingen behöver bli hård i en mjuk värld.
I alla dom sagor jag lyssnade till som barn vann det goda till sist. I sagan kunde jag möta ondskan men i trygg förvissning om att det goda ändå skulle segra. Med den tilltron gick jag ut i livet och jag gick älskad ut i livet. Dom sår jag ändå bar med mig fick mig att vilja ta hand om andras sår. Jag hade en känsla av värde, en känsla som växte. Nog blev det en del krockar när min föreställning om mig själv mötte omvärlden men jag trodde fullt ut på att världen kunde förändras om så krävdes. Jag såg mig aldrig som bättre än andra men inte heller mindre värd eller sämre än andra. Att inte uppleva sitt värde eller se sitt mycket ringa värde i andras ögon kan nog leda till det där du skrev om Hjalmar!
Barn ser somligt mycket tydligt. Barn ser om deras föräldrar blir nedvärderade eller inte respekteras. Barn är mycket känsliga får sådant. Jag har sett barn se det där och jag var ett barn som såg det där. Barn kan ofta inte sätta ord på det de ser men var förvissad om att barn ser. Just på det sättet kan man inte lura barn. Det sker mycket människor emellan som trots sin avgörande betydelse ofta inte kläs i ord. Ja och uppenbarligen mellan människor och fåglar också.
Av alla besparingar och prioriteringar som görs i dessa tider ska det som gäller barnen visa sig mycket kostsamt. Tvärtom behövs fler vuxna kring barn i oroliga tider och fler vuxna kring oroliga barn. Gärna kloka vuxna och gärna några som har den där förmågan att se det goda i varje barn och tillskriva varje barn en känsla av värde. Vi som jobbat och jobbar ihop med barn försöker på olika sätt berätta men det är lättare att kommunicera med en talgoxe än den som fastnat i egna ekonomiska kalkyler. Men visst vi kan alla fastna i tankemönster och sanningar och i värsta fall låta dessa bli oss ett fängelse. Det är nog rätt vanligt. ”Bubbelhoppa” var väl det nya ordet för att byta och ta andras perspektiv och då gärna sjungandes ”Släpp fångarne loss det är vår! Var männska i sin själ, vill väl! När grön naturen står”!