Kungsgatan var en de viktigaste gatorna i den nya stadsplan som stakades ut i Norrköping under 1600-talet. Den var huvudgatan norr om Strömmen och kallades även för Norr Storgata – medan Drottninggatan benämndes Söder Storgata.
I början av 1640-talet byggdes Bergsbron och Kungsgatan kunde förbinda stadens västra och norra tullportar och landsvägarna från Linköping och Stockholm. Stora Stockholmsgatan var vanlig beteckning fram tills Kungsgatan blev det officiella namnet 1769.
Ännu vid mitten av 1800-talet var Nordantill tämligen gles bebyggt och Kungsgatan kantades av små hus med stora trädgårdar. Under seklets andra halva började stora hyreskaserner byggas och Kungsgatan fick en stenhusbebyggelse med varierad arkitektur – inte minst nyklassicism.
Kungsgatan utvecklades samtidigt till en viktig affärsgata med en lång rad butiker. På 1930-talet fanns längs Norra Kungsgatan ett 50-tal fackbutiker, flera kaféer och konditorier samt en biograf. Gatan var särskilt uppskattad för sin julskyltning.
Ursprungligen löpte Kungsgatan bara fram till S:t Persgatan och när spårvagnstrafiken infördes i Norrköping 1904 blev det en ändhållplats. För att istället få till en ringlinje sprängde man redan samma år berg och rev hus för att kunna dra spår till Nygatan och vidare till Söder Tull. Kungsgatan fick därmed sin nuvarande sträckning.
Länge var Kungsgatan den viktigaste genomfartsgatan i Norrköping. Där gick Riksväg 1 (föregångaren till E4) tills Riksvägen och Riksbron öppnades 1948. Det var alltså inte fjärrtrafiken mellan Stockholm och Helsingborg som beseglade Kungsgatans öde – utan den lokala trafiken inne i Norrköping.
De smala innerstadsgatorna kunde inte tillgodose den ökande bilismens krav. På Kungsgatan trängdes fotgängare, hästdroskor, spårvagnar och bilar. Redan på 1920-talet inleddes diskussioner om ett förbättrat gatunät. I en generalplan för Norrköping 1942 slogs fast att Kungsgatan borde breddas rejält och bli en del av en ring av trafikleder tillsammans med de tre Promenaderna.
Enligt den nya stadsplan som antogs 1949 skulle Kungsgatan bli fyrfilig och breddas från 11 till 21 meter. Staden började köpa in fastigheterna på gatans västra sida för att kunna riva dem och ge plats åt den nya ringleden.
Allt mer av affärslivet försvann från Kungsgatan. Spårvagnstrafiken upphörde 1958, de rivningshotade husen förföll och de nya varuhusen vid Drottninggatan drog kunder. De alltmer skamfilade husfasaderna gjorde också att motståndet mot rivningarna minskade. I slutet av 1980-talet föll så de sista husen som låg i vägen för trafikleden.
I september 1989 nyinvigdes Kungsgatan av gatunämndens ordförande Åke Eklund, som beskrev gatan som den kanske vackraste i Norrköping. Men när gatan äntligen låg klar var grundidén bakom breddningen föråldrad. Tanken på en fyrfilig trafikled hade övergivits av stadsplanerarna flera år tidigare. Det skulle endast finnas en körbana i vardera riktningen och de följande åren försökte man i stället motverka det stora trafikflödet.
”Kungsgatan påminner en del om Karlsborgs fästning. Ett ohyggligt resursslösande projekt vars syfte är omodernt så fort det är genomfört. Dessutom har det fått enorma konsekvenser för stadslandskapet. En hel stadsdel har blivit dränerad på sin kulturhistoria”, skrev Jacob Nordangård i sin magisteruppsats Massbilismen och kulturmiljöerna. Om turerna kring Kungsgatans breddning i Norrköping 1942–2000.
En lång rad kulturhistoriskt värdefulla byggnader hade skövlats, bland annat Lasse Vävares hus från 1770, Matteus församlings pastorsexpedition och baptistkyrkan Tabernaklet. Det enda som blev kvar längs norra delen av Kungsgatan var Bergslagsgården, ett hörnhus vid Bredgatan, ett tvåvåningshus från 1827 vid Sandgatan och Brücks fabriker i kvarteret Hallen.
Söder om Strömmen kantades Kungsgatan till stor del av industrifastigheter och de räddades i och med bevarandet av Industrilandskapet. Breddningsprojektet stannade av vid Bergsbron och därmed klarade sig även de hyreshus som byggts söder om S:t Persgatan under 1900-talets första decennier.
Den nya delen hette då Sydvästra Kungsgatan. Den gamla gatudelen hade under första halvan av 1800-talet fått två namn: Norra Kungsgatan norr om Bergsbron och Västra Kungsgatan på andra sidan. Först 1958 återfick hela sträckningen det ursprungliga namnet Kungsgatan – ett namn som den delar med 77 svenska gator.