Man rusade runt och införskaffade avslutningskläder. I vissa fall med unga individer med mycket dyr smak och i andra fall med tillsynes helt ointresserade ungdomar. Det blev vackra skolavslutningar, betyg, stipendier och någon tår här och där.
För en del var skolavslutningen ett kvitto på ett år av bra arbete och för andra sista grinden mot friheten och flykten från hopplösa krav.
En del har vänner i skolan som det blir tråkigt att skiljas från och en del har vänskap som fortsätter oavsett skola.
Vi behöver ha vänner eller åtminstone en vän att lita på. Så är det när man är liten och så fortsätter det att vara. ”Lita på” är viktigt för oss.
Att lita på att omgivningen vill oss väl och att inte onda dolda avsikter finns. Så bör barn få ha det. Vi vuxna måste kunna navigera och stå ut med att mellan varven bli djupt besvikna.
För personalen i skolan är skolavslutningen som att gå i mål efter ett maratonlopp. En skön känsla utifrån saker man känner att man lyckats med men man är helt slut. Kanske vet man att man lyckats utifrån elevernas kunskapsresultat eller bekräftande ord från rektor eller kollegor. Lika ofta är det ändå ett leende, en kram, en blomma eller nått fint ord från elever som gör att allt känns värt mödan.
Vuxenvärlden talar ofta slarvigt om hur skönt det blir för dom unga att slippa skolan. Självklart är det fint att vara ledig men skolan är en stor del av ungas liv och borde inte upplevas som något man till varje pris vill slippa. Skolan är inte bara platsen för att inhämta faktakunskaper utan även platsen där man utvecklas och växer som människa. Platsen där man blir kär och finner nära vänner. Platsen där man får utveckla sina förmågor och prova nya saker. Skolan är platsen där man blir sedd för sitt goda och får känna tillhörighet. Jag vet att skolan inte alltid upplevs på det sättet och att skolan inte alltid förmår vara den sociala gemenskap som den förväntas vara enligt läroplanen men många goda exempel finns faktiskt!
Jag har lyckan att bli meddragen på bio av fina unga vänner och därmed få se filmer jag annars troligen inte sett. Igår var det X-Men, mutanter som inte
är som andra och som genom att vara annorlunda hotar övrig mänsklighet. För att överleva tvingas en av dessa superhjältar mutanter resa tillbaka i tiden.
Tillbaka till år 1973 för att ändra den utveckling som hotar världen. Kan man ändra framtiden? Det visar sig fullt möjligt att ändra framtiden genom att ” göra bättre”. Jag sitter där och känner igen mig vill jag påstå. Vi ska ha en skola för alla och ett samhälle som omfamnar alla. Även om här inte finns mutanter så finns det många som utifrån för snäva ramar känner sig annorlunda. För övrigt bär jag en konstant vilja att förändra saker genom att göra bättre och nog tror jag att vi formar framtiden. X- Men lyckas såklart genom ett kraftfullt slag för ”en skola för”….ursäkta ”en värld för alla” Få av oss besitter superkrafter men vi blir väldigt starka när vi dra åt samma håll. Även för X-Men var vänskap en viktig sak för att lyckas. När någon fått sin skoltid förstörd skulle jag så gärna vilja åka tillbaka i tiden och ändra saker. Göra sår ogjorda och varligt samla spilld möjlig kunskap. Nu ingår inte tidsresor i mina arbetsuppgifter som barn och elevombud eller har jag missat nått finstilt Tommy? Nej, vi måste göra rätt i varje stund och i varje möte.
Skolan slutar och för första gången på 23 år står jag inte och önskar skön sommar i egenskap av rektor. Jag är med på Navestadsskolans fina avslutning, möter ungdomar jag sett som små barn och hälsar på föräldrar jag mött som elever. När Fia sjunger vet jag att allt faktiskt är möjligt!