Ett par timmar flög iväg där runt det Erikssonska kaffebordet i Sonstorp när vi träffades en eftermiddag tidigare i veckan. Så mycket att tala om och så mycket att berätta. Så mycket att minnas som man glömt att man kom ihåg. Så mycket musik, så mycket sång, så många körer, orkestrar, instrument och så många spelningar det har blivit. Och det är långtifrån över.
”På långfredagen ska vi uppträda i Hällestad kyrka”, sa Thord Eriksson. (Thord heter enligt kyrkan och staten egentligen Tord. Det är med den stavningen han är folkbokförd efter sin födelse i Tystberga utanför Nyköping. Hans mor är dock helt säker på att de klart och redigt berättade för prästen som förrättade dopet att Tord skulle ha ett H mellan T och O i sitt namn. Vilket prästen – enligt modern – uppenbarligen glömde bort när papperen skulle fyllas i. Så Thord blev Tord. Men det struntade Thord och hans familj i. Sedan ungefär 72 år tillbaka så heter han Thord och inget annat.)
”Vi” som ska uppträda är Thord, hustrun Sigrid och ”så många som möjligt” av deras fyra barn som alla bor inom rimliga avstånd från Sonstorp och från kyrkan i Hällestad. Familjen Eriksson utgör en riktig orkester. Fiol, kontrabas, cello, saxofon, basun, piano, dragspel, gitarr, orgel, bastuba och sång är en av många tänkbara sättningar i orkestern ”Familjen Eriksson.”
Jag frågade om deras familjeorkester haft något artistnamn?
”Vi provade vid något tillfälle att uppträda under namnet ”Family Six”. Men det gillade inte barnen så det la vi ner”, sa Sigrid Eriksson.
Sigrid föddes i östgötska Rimforsa som yngst i en syskonskara på sju. Familjen var frikyrklig och aktiv i Östra Smålands missionsförening och Sigrid fick tidigt vänja sig vid sång och musik.
”Pappa spelade och det blev naturligt för mig att sjunga. Jag hade gehör och jag tyckte det var så roligt att sjunga och jag hade inga problem med att stå på scenen. Det var något helt självklart. Sjung den där biten nu sa pappa och då sjöng jag den där biten”, berättade Sigrid.
Gudstjänsterna i Östra Smålands missionsförening var inga halvmesyrer.
”Vi sjöng och spelade och så var det en timmes predikan och så spelade vi och sjöng igen och så fick vi oss ännu en rejäl predikan till livs. Man fick lära sig att sitta still”, sa Sigrid med ett varmt leende.
Östgötskan Sigrid och sörmlänningen Thord träffades i mitten av 60-talet på musiklinjen på Lunnevads folkhögskola utanför Linköping. Båda hade gått realskolan hemmavid som avslutades vid 17 års ålder. För att kunna antas till folkhögskolan behövde man dock vara som lägst 18 år. Sigrid inväntade 18-årsdagen med Husmorsstudier på en skola i Tranås. Thord – som är ett år yngre än Sigrid – ägnade året mellan 17 och 18 åt att måla hus i Tystberga.
”Huset hemmavid skulle målas om och när jag stod på stegen och målade på fasaden så kom det fram grannar som tyckte att när du är klar med det här så kan du väl komma över till mig och måla”, berättade Thord.
Musiken är dock alltsedan barnaåren den röda råden i Thord Erikssons liv. Blockflöjt blev hans första instrument. Hans pappa som själv spelade dragspel såg till att den lille Thord också fick ett litet dragspel. Genom en ung och dynamisk organist som kom till Tystberga så lärde sig Thord Eriksson att spela orgel.
”Vi var kanske tio ungdomar som började som elever hos organisten. Efter ett par år så var det bara jag som var kvar”, sa Thord Eriksson.
Han kunde ha tagit en kantorsexamen där och då. Men så blev det inte. Kantor blev han först senare och då i Risinge församling i Finspång.
Sigrid och Thord blev ett par under det år de hade gemensamt på Lunnevads folkhögskolas musiklinje.
”Det var en härlig tid på Lunnevad. Det fanns en tjejhus och ett killhus på internatet och vi gjorde så mycket roligt ihop. Musiklinjen var ganska ny på skolan och lärarna var unga och entusiastiska och hittade ständigt på nya saker”, sa Sigrid Eriksson.
Första gången de besökte Finspång kom de till orten i en gammal Folkabuss fullastad med elever och rekvisita och instrument för att spela en opera från 1200-talet på temat rik flicka ska gifta sig med rik och elak pojke men så kommer det istället en snäll och fattig pojke och ställer till det.
I Folkbladet i morgon kommer fortsättningen på berättelsen om Sigrid och Thord i Sonstorp. Missa inte det!