Information till vÄra lÀsare

Den 31 december 2024 Àr sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebÀr att vÄr sajt inte lÀngre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla vÄra lÀsare för det stöd och engagemang ni har visat genom Ären.

För er som vill fortsÀtta följa nyheter frÄn Norrköping och FinspÄng hÀnvisar vi till NT.se, dÀr ni hittar det senaste frÄn regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Att höra Àr bara halva jobbet, vÄga lyssna!

Ju mer jag pratar med ungdomar, desto gladare Ă€r jag att den tiden i mitt liv Ă€r över. SjĂ€lvhat, osĂ€kerhet, otillrĂ€cklighet – men nej. Nu Ă€r vi faktiskt inte hĂ€r för att prata om en vanlig torsdag i mitt liv.

Det Àr inte lÀtt att vÀxa upp idag, det ska gudarna veta, skriver krönikör Angelica Forsberg.

Det Àr inte lÀtt att vÀxa upp idag, det ska gudarna veta, skriver krönikör Angelica Forsberg.

Foto: Erik Nylander/TT

Krönika2022-04-27 21:00
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

SkĂ€mt Ă„sido. 

Men det har ju sina likheter. Livet nu. Livet dĂ„. I allmĂ€nhet sĂ„ att sĂ€ga. Kanske blir man aldrig vuxen nog att Ă€lska sig sjĂ€lv. Kanske kommer mognaden bara senare för en del. Jag Ă€r definitivt en av dem. 

Men jag har ganska mycket att göra med unga mĂ€nniskor i olika Ă„ldrar, vissa barn, andra sĂ„ gott som vuxna. Det slĂ„r mig alltmer; Det Ă€r ett jĂ€vla under att man ens blir vuxen. 

Press i skolan, press hemma, press pĂ„ jobbet. Press. Press. Press. Livet Ă€r som en vĂ„ffla, man Ă€r klĂ€md mellan glödheta jĂ€rn. LĂ€gg dĂ€rtill hormoner, detta otyg som alla ska gĂ„ igenom, problem med kĂ€rlek, betyg och allmĂ€n existentiell Ă„ngest. Det Ă€r inte lĂ€tt att vĂ€xa upp idag, det ska gudarna veta. Klimatet bland de unga har hĂ„rdnat. Visst att mobbning och annat alltid funnits, men i dag Ă€r det nĂ„got annat. NĂ€r man pĂ„ ”min” tid retades för ett namn som rimmade, eller uteblivna mĂ€rkesklĂ€der, sĂ„ Ă€r det idag ett helt annat klimat. Det Ă€r hĂ„rt, hjĂ€rtlöst, okĂ€nsligt. 

Det Ă€r i alla fall min kĂ€nsla, men vad vet jag, en soon to be-tant med bĂ€st före-datumet passerat för lĂ€nge sen. Men den existentiella Ă„ngesten tror jag tyvĂ€rr kommer att förfölja oss alla genom livet, vare sig man Ă€r beredd pĂ„ att omfamna det eller inte. 

Vi mĂ€nniskor Ă€r ju inget annat Ă€n gurkor med Ă„ngest, det Ă€r sedan gammalt. Men hur kan vi lindra den? För oss vuxna Ă€r det ju typ redan försent. Men det vĂ€xer ju upp nya vackra ungdomsgurkor varje dag. Varför vĂ„rdas inte dessa ömt? 

Barn och ungdomars beteende Ă€r en direkt reaktion pĂ„ vuxensamhĂ€llets dito. Jag sĂ€ger inte att ”stökiga barn” inte finns. Det Ă€r klart det gör, precis som stökiga vuxna. Men det Ă€r vĂ„r förbannade skyldighet som vuxna att guida och visa vĂ€gen. Att söka svar pĂ„ varför ett beteende uppkommer, istĂ€llet för att bara fördöma det. 

I dagens stressade samhĂ€lle kĂ€nns det inte som att det riktigt finns tid för mĂ„nga vuxna att stanna upp och faktiskt lyssna pĂ„ de kommande generationerna. Kanske av ointresse, kanske av stress eller egen press. Men om vi inte investerar i dem kan vi heller inte klaga nĂ€r det blir fel, det Ă€r min mening. Om man bara stannar upp och lyssnar, frĂ„gar. 

StĂ€ll den dĂ€r frĂ„gan; ”du, hur mĂ„r du”? IstĂ€llet för att anklaga. Försök att förklara istĂ€llet för att begĂ€ra i första skedet. Om alla vuxna tog ansvar skulle vĂ€rlden se mycket bĂ€ttre ut. Om man slĂ€pper tanken ”inte min unge, inte mitt problem”, sĂ„ vĂ„gar jag pĂ„stĂ„ att man kommer vĂ€ldigt lĂ„ngt. 

Jag har ynnesten att ha mĂ„nga unga i olika Ă„ldrar i mitt liv. Ibland blir det tokigt men man lĂ€r sig av tokigheter. Misstag Ă€r en stor del i att vĂ€xa upp. Göra om. Göra rĂ€tt. 

Men framförallt kan vi lĂ€ra av varandra. Om man bara vĂ„gar lĂ„na ut ett öra kommer du bli förvĂ„nad över vilka klokheter som kommer ut bara du lyssnar. Jag möts jĂ€tteofta av ”hen lyssnar Ă€ndĂ„ inte sĂ„ det Ă€r ingen idĂ© att försöka” frĂ„n bĂ„de unga och Ă€ldre. Hamnar vi i den retoriken Ă€r det klart att man inte kan komma framĂ„t. 

Varför inte vĂ„g lĂ„na ut ett öra ibland. Lyssna och försök förstĂ„, sĂ„ blir vĂ€rlden en vackrare plats. 

 
 
 
 
 
 
LĂ€s mer om