Ni som följer mina krönikor vet hur förtjust jag är i att se på melodifestivalen. Engagemanget är nästan åt det nördiga hållet. Men det är ju rätt coolt att få vara nördig. Eller hur?! Så jag kommer fortsätta sitta i soffan som en riktig IDOL-jury. Med min latte och lördagschoklad Salmiakki. Jag sågar, hyllar och analyserar varenda låt och artist i minsta lilla detalj. Allt från sång, låt och framträdande. Även outfit och koreografi bedömer jag. I år verkar det vara inne med rakat hår på ena sidan och lite ”udda” klädsel. Dessutom ska man ha riktiga klösnaglar eller vara utklädd. Förra året var jag ju på finalen och hejade på Låten ”You” med Robin Stjernberg. Och nog blir jag lite sugen på att åka dit i år också. I år måste jag säga att Sanna Nielsens låt var otroligt vacker. Hon är också en av de få som sjunger helt klockrent. Men någon självklar favorit har jag inte ännu.
Varje år förvånas jag över att det tas in så få nya låtskrivare. Det är synd eftersom Sverige är otroligt bra på att producera bra musik. Det finns ju många fler låtskrivare än Kämpe och Pling Forsman. Men å andra sidan är det är väl just det och den sortens musik som är Melodifestivalen. Fast det är också kul när det kommer ett stjärnskott som skrivit en egen låt som sticker ut bland de redan kända artisterna. I alla fall om de sjunger rent. För det är otroligt många som sjunger surt. Ibland är de inte bara en halvton fel utan sjunger så falskt att det riktigt skär i öronen. Märkligt när det finns så många sjönsjungande människor. Såsom Ellen som gick vidare i första finalveckan tex. En fantastisk och unik röst.
Årets programledare är ett härligt par. Och den stora snackisen för i år verkar konstigt nog ha blivit en hårig armhåla. Finns det ingenting annat att prata om? Har ingen sett en kvinnlig kroppsbehåring förr? Nour El Refais armhålehår är väl inte mer unikt än mina håriga ben. Även om jag inte visar dem i tv. Jag fattar inte att man måste göra en stor grej av en sådan sak över huvudtaget. Det stör mig! Framförallt att det ska vara en slags feministisk symbol att skylta med håriga armhålor. Feminism för mig är något helt annat! Det är att alla människor är lika mycket värda och att var och en ska få vara som de vill. Att varje individ värderas lika oavsett om man är man eller kvinna. Både i sina gärningar och i sitt varande. Visst kan henbegreppet vara bra i vissa fall men det bör inte användas bara för att vi som kvinnor och män ska bli mer jämställda. Sedan ska jag väl vara helt ärlig och säga att även jag faller för trenden att inte vara som en lurvig apa, utan har gjort det mesta för att bli mindre hårig på mina ben. Men det gör jag mest för min egen skull och ingen annans. Skulle Joakim ens få för sig att kommentera att jag är hårig på benen skulle jag i ren protest spara ut håret så långt att jag skulle kunna göra flätor på dem. Raka ben ska göras för sin egen skull och ingen annans. Hur som helst oavsett håriga armhålor älskar jag melodifestivalen och önskar att folk kunde lägga fokus på musiken och artisterna istället för annat trams!