I skrivande stund är valkampanjen inne i den hätska slutspurten och det peppras friskt från höger och vänster, med löften, personangrepp, härskartekniker och ännu fler löften.
Egentligen skulle alla partier kunna enas om en och samma valaffisch, med den optimala slogan som egentligen ramar in det allomfattande budskapet.
“Allt åt alla – på en och samma gång…”
När jag tragglade mig igenom gymnasiet (första gången) var det i ärlighetens namn inte så mycket läroplansstoff som fick fäste i min hormonstinna tonårshjärna. En av de få saker jag minns var ändå när läraren i samhällskunskap, med dystopiskt tonläge utbrast:
“Lita inte på någonting som politiker lovar under valkampanjer. Lita bara på de resultat de har levererat under den mandatperiod då de har haft inflytande…”
Några omvägar och hundår senare, hamnade jag själv bakom katedern och eftersom jag undervisade i samhällskunskap så spred jag, under varje valrörelse, min gamle lärares budskap vidare och jag gjorde det med samma målmedvetna cynism.
Det lovas som sagt från höger till vänster.
“Vi ska krossa gängkriminaliteten”
“Vi ska ha hårdare straff”
“Vi ska höja pensionerna”
“Vi ska få ordning på skolan”
“Vi ska rädda klimatet”
“Vi ska sänka bensinkostnaderna”
“Vi lovar precis vad som helst, bara du lägger din röst på oss…”
De löften som från början var ideologiskt förankrade och till viss del även förankrade i realiteten, spårar ut ju närmare valurnorna vi kommer. Partiledarna vill på samma gång framstå som sympatiska, handlingskraftiga, humoristiska och som om de hade oändligt
mycket makt och resurser. De försöker helt enkelt framstå som betydligt bättre än de egentligen är.
Jag har mina politiska ståndpunkter klara för mig, men det är inte mig de är ute efter, det är de röstberättigade medborgare som fortfarande är osäkra, de som har visat ointresse för de föregående årens resultat och som nu låter sig förföras av sista minuten-löften.
På så sätt påminner slutspurten av en valrörelse om en dejtingsajt. Nu var det förvisso länge sedan jag själv var aktiv i dylika forum, men ni får lita på min research. Med samma mekanismer som politikerna försöker övertyga väljarna om att de är goda, kloka och generösa
människor, försöker singlarna marknadsföra sig själva för att snärja sina drömpartners.
När du slänger dig med floskeln “Jag är bra på att lyssna” så gör du det för att framstå som en lyhörd, nyfiken och tålmodig person, även om det kanske just var oförmågan att lyssna som gjorde att din senaste relation gick i stöpet. Själv använde jag “har en aktiv livsstil” trots att min nedsuttna soffa, mina abonnemang på streamingtjänster och den dagliga skärmtiden, vittnade om någonting helt annat. När jag var som mest desperat, skrev jag att jag uppskattade “fysisk och mental närhet”, trots att alla vet att det egentligen bara är en omskrivning för “Ska vi ligga?”
Politikerna, och de flesta väljarna, vet att det sällan finns täckning för löftena i valspurten. På samma sätt vet nog de flesta singlar att sannolikheten för att den lyhörda, passionerade, driftiga, ödmjuka och kärleksfulla partnern som du tror att du chattar med, sällan finns på riktigt.
Vid tiden för publiceringen av denna krönika så bör valresultatet vara klart och vinnare och förlorare har korats. Vinnarna tar plats i Riksdagen och på Regeringskansliet, där de får sätta igång med att sortera bland alla löften som har utropats. Vilka löften kan vi bryta direkt och vilka kan vi långsamt låta ebba ut i samma takt som det kommer nya förutsättningar på agendan?
Var ska då förlorarna ta vägen? Frågan är värd att ta på allvar.
Sannolikt kommer inte bara partiledare, utan också fler huvuden i partierna att rulla. Det är rimligt. Möjligheten till faktiskt inflytande avgörs ändå vid valurnorna och tur är väl det.
En marknad som förlorarna kan lyckas mycket väl på, är faktiskt dejtingdjungeln. Det är aldrig försent att lova guld och gröna skogar. Det handlar bara om att byta målgrupp. Konsten att framställa sig själv som lite bättre än man egentligen är, konsten att lova saker
som man inte kan leva upp till, funkar lika bra på dejtingsajterna som i politiken.
Allt handlar egentligen om att få sin potentiella livspartner att swipa åt rätt håll. Det enda du behöver hålla koll på är att du själv swipar åt rätt håll, oavsett om det är Nooshis eller Jimmies tryne som dyker upp.
Så är det med det…