”I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Skolan ska
ge alla barn och elever den ledning och stimulans som de behöver i sitt
lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna
förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt
utbildningens mål. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och
elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen. ”
Skolverket 2012
Vi lyckas inte riktigt. Alla barn får inte möjlighet att utvecklas så långt som möjligt.
När jag skriver detta gör jag det i djup sorg. En del barn som vi inte förmår att möta på ett bra sätt faller djupt och hårt. För att ge alla barn stöd krävs ibland samverkan med BUP och socialtjänst och i kommunens samverkansavtal står det nu att ”inga barn ska falla mellan stolarna”. Alla barn ska vara allas ansvar. Så ska det bli men så har det inte varit. Att få möjlighet att klara skolan på ett bra sätt är en skyddsfaktor. Att uppleva misslyckanden i
skolan får konsekvenser. Jag skriver som sagt i djup sorg. Sorg över barn jag sett passera genom skolan utan att lyckas. Jag möter en del av dom ibland och andra får jag aldrig mer möta. För dom är allt för sent. Vad kunde jag ha gjort annorlunda? Vad kunde vi gjort annorlunda?
Skolan får ofta skulden för allt som inte fungerar så här i valtider. På samma sätt har det funnits tider då föräldrar fått skulden. En skuld som ingen behöver lägga på dom, den känns ändå. Nej, det är inte bara skolans fel att en del misslyckas i skolan och allt är inte heller föräldrars fel. Det är ett gemensamt ansvar, visst är det väl så vi tänker?
Jag har bara mött ”goda” barn under mina 40 år av arbete med barn och unga. Barn som innerst inne vill väl. Barn som hoppas och drömmer. Ondska finns inte i människor utan skapas av sammanhang och i situationer. Ingen av oss är bättre än andra men en del av oss får möjlighet att komma till vår rätt.
Min vän Olov blev farfar. Han kommer att finnas där för sitt barnbarn och han kommer att finnas där för sin son. Hans son kommer att vara en klok far som finns nära sitt barn och han kommer att ställa krav på sitt barns förskola och skola. Blir han trött eller känner sig osäker kan han ringa farfar eller farmor som då gladeligen rycker ut. Alla har det inte så.
Nils är en bra lärare som söker och finner det goda i varje elev. När det uppstår problem i lärandet söker han först svaren i sig själv och sin pedagogiska gärning. När någon elev mår dåligt eller gör fel är han alltid beredd att lyssna. Alla elever möter inte lärare som dig Nils.
På så sätt finns det skyddsnät runt en del av våra barn. Alla kan faktiskt falla men en del saknar skyddsnät.
Nog har vi stora förväntningar på vårt gemensamma ansvar. Så länge livet flyter på och solen lyser vänligt på den stig man vandrar är det lätt att förväxla egen styrka med den styrka man har genom det sammanhang man befinner sig i. När man inte behöver hjälp kan det vara svårt att veta hur hjälplös man kan komma att känna sig. När barn känner sig hjälplösa har dom rätt till hjälp. Alla barn! Många vuxna bär med sig ett hjälplöst barn någonstans där inne och det gör ont att förstå.
Jag skriver som sagt i sorg. Sorg över hur det blev för dom vi inte lyckades omfatta. När man ska försöka förstå varför saker blir som dom blir kan man välja att hålla sig till här och nu. Man kommer då att förstå mycket lite. Varje människa är summan av sitt liv. Vill man verkligen förstå får man även bära en del av skulden. Min känsla av skuld lägger jag vid minnet av ett barn som aldrig fick blomma.