Spårvagnar inte så dumma
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Stig betonar vad han bedömer vara överdrivna miljöargument för spårvägstrafik, ökande säkerhetsproblem med framtida jättespårvagnar för 180 passagerare och kostnader för utbyggnaden till Hageby och Navestad i ett läge när befolkningen i dessa områden minskat. Lars-Håkan är inne på att kostnaderna för återkommande spårvägsrenoveringar och kommande utbyggnad är väl stora i förhållande till stans storlek.
Det går säkert att räkna på olika sätt. Enligt ett av räknesätten väljer man att värdera att stora tillgångar redan är nedlagda i den befintliga spårvägen och den faktiskt fungerande vagnpark Norrköping har. Om man följer det tankespåret kan man förstås beklaga att inte spåvägsutbyggnaden följt stadsutbyggnaden bättre under ett antal årtionden av 1900-talet. Linje 2 till Klingsberg borde förstås ha varit utdragen till Hageby när stadsdelen där blev befolkad och sedan förlängts till Navestad när den stadsdelen kom till. På norr är ju linjerna utdragna till stans utkant vid Vidablick och Fridvalla liksom i sydväst i Klockartorpet. En annan sak är att man med dagens befolkningsförhållanden i Norrköping kanske skulle ha bedömt att med fyra ändhållplatser för stans spårvägstrafik borde dessa optimalt ha varit 1. Vidablick/Eneby, 2. Navestad, 3. Lasarettet/Vilbergen och 4.Klockaretorpet. Med två linjer mellan dessa fyra punkter borde med dagens underlag Ektorp och Skarphagen ha varit betjänade av den linje som vänder i Klockaretorpet. Att så inte är fallet belyser spårvägens nackdel. Det är inte så lätt gjort att ändra en linjedragning, när befolkningstyngdpunkterna flyttas.
Det verkar ändå vara klart att Norrköpingsborna vill ha kvar spårvägen. Och även är beredda att betala en eventuell merkostnad jämfört med enbart busstrafik. Denna vilja borde inte vara omöjlig att förverkliga om man undviker alltför sagolika drömmar om nymodigheter som inte behövs. Naturligtvis kan man fråga sig vid vilka tillfällen det behövs vagnar som tar 180 passagerare. Precis som man kan undra varför vissa busslinjer kör med jätteledbussar också de stora delar av trafikdygnet då 70-90 procent av passagerarplatserna är oanvända.
När det gäller att göra trafikekonomin rimlig har de nya linjedragningarna för Lindö-, Skarphags- och Smedbybussarna nog varit en vettig anpassning till det faktiska resandeunderlaget. På motsvarande sätt bör man se till att spårvägsinvesteringarna tjänas in genom att spårvägstrafiken fortsätter att ta en växande del av stadstrafikvolymen. Det talar ju starkt för
2:ans utdragning till stans slut vid Navestad/Kvarnberget. Därigenom minskas behovet av busstrafik samtidigt som Norrköping behåller ett av sina mest populära kännetecken.