Nej, jag tar inte tillbaka ett enda ord
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag har sagt mig hålla med Arne om att Margots argument är dumt eftersom ingen vettig person skulle göra så, men jag säger samtidigt att det hon säger, inte desto mindre är sant. Arne skriver ytterligare att jag tillskrivit honom ett citat (yttrande), som kommer från en annan person och att jag därmed skulle vara dåligt läskunnig. Jag har gått tillbaka till ursprungsartikeln (Folkbladet den 8/1) och finner att den inte kan tolkas på annat än vad jag gjort. Men om jag oavsiktligen feltolkat Arne, så ber jag om ursäkt för detta. Men därmed är det slut på ödmjukheten.
Jag tar således inte tillbaka ett ord av vad jag skrev om tre argument ur pamfletten "12 skäl att tacka nej till EMU", i vilken skrift man inte klart skiljer rena fakta från rent tyckande eller rena propagandistiska påståenden.
Man må gärna tycka och påstå vad man vill, om man nu känner för att göra detta, men varudeklarera det då som ett rent tyckande och låt det inte framstå som något faktabaserat.
<b>Argentinapeson</b>
I sitt nya inlägg tar Arne vidare upp Argentinapesons bindning till dollarn och svenska kronans bindning till Ecu:n under början av 90-talet och jämställer vad detta har gett med en svensk anslutning till EMU skulle kunna ge. Jämförelsen haltar eller kan helt enkelt inte göras genom att en anslutning till EMU gör att vi får valutan Euro i stället för svenska kronor, varför någon spekulation mot kronan som under 1992 inte längre är möjlig. Bakgrunden till spekulationen 1992 var att vi hade ett krisläge med urdåliga statsfinanser och ett högt ränteläge på samma sätt som Argentina har idag. Lika lite som i varje annat sammanhang kan man nämligen knyta något till något, om man inte uppfyller förutsättningarna för att kunna göra detta.
Inte heller kan vi som självständig stat klara oss på ett bra sätt om vi inte agerar på ett ekonomiskt förnuftigt och ansvarsfullt sätt. Missköter vi oss kommer då kronans värde att minska och räntan att stiga. Sköter vi oss går det givetvis åt andra hållet. För företagare och investerare som arbetar på en internationell marknad upplevs emellertid sådana valutavariationerna alltid som en riskfaktor och därmed försvårande för ett handelsutbyte. Sedan må "Nej till EMU"-anhängarna säga vad de vill.
Till slut Arnes påstående, att vi med medlemskap i EMU ger upp vårt nationella självbestämmande och överlåter valuta- och finanspolitiken till tjänstemän som inte skall ta några politiska order och därtill inte kan väljas bort demokratiskt. Som bevis på att han har rätt presenterar han ett citat från socialdemokraternas extra partikongress 2000 där Göran P skulle ha sagt: "Kamrater! Antar vi yrkandet om att ställa krav på kamp mot arbetslöshet och för demokratisering, då kan vi inte säga ja till EMU."
<b>Raka motsatsen</b>
Jag har med hjälp av partidistriktet efterforskat huruvida Göran P har sagt något sådant, men utan att kunna återfinna det. Däremot har Göran P i sitt inledningstal till kongressen, sagt något som innebär raka motsatsen, nämligen: "Jag har blivit övertygad om att EMU är det bästa skyddet och den största demokratiska motvikten som Sverige idag kan få tillgång till mot växande globala marknadskrafter. Och den balansen är nödvändig för att vi ska ha utrymme för att kunna föra en aktiv ekonomisk politik när kraven på en sådan politik är som allra störst när det går sämre för landet."
Ställer man Arnes påstådda citat mot mitt verkliga, förefaller Arnes citat vara ett rent falsarium. Samma sak vill jag mena att Arnes påstående om uppgivet nationellt självbestämmande och icke-demokrati är. Det kan lätt bevisas, men det får bli en annan gång. Så låt debatten gå vidare.