Medlemsraset är logiskt
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kan förlusten möjligen vara självförvållad? Det gick ju nationellt lysande i fjolårets val, och partiet blev i särklass starkaste statsbärande länk i koalitionskedjan, sedan det helt under Fredrik Reinfeldt lagt om kursen i ansvarig social riktning.
Rakt motsatt den nyliberala verklighetsfrämmande politik, som under lång tid präglat de yngre Norrköpingsmoderaterna, som bland annat genom medlemstappet kunnat armbåga sig fram till ledande positioner i såväl riksdagen, landstinget som kommunpolitiken!
När de beslutande nomineringsinstanserna är glest besatta skapas utrymme för de ungmoderata karriäristerna att kliva fram på ledande positioner.
Relationen mellan väljare och valda skall naturligtvis vara politiskt överensstämmande, inte kännetecknas av en sådan klyfta som är allmänt bekant i Norrköping och Östergötland på grund av exempelvis en riksdagsmans deklarerade extremism; åsikter som i flera frågor går rakt emot moderaternas politik.
Detta har naturligtvis i hög grad bidragit till den allvarliga medlemsförlusten. Samstämmiga uppgifter talar också om intern (makt)turbulens, dålig stämning med rädda medlemmar och valda beslutsfattare, som hellre tiger och hukar inför den intoleranta yngre överheten för att ej riskera uppdrag och ställning.
Bland annat därför är kanske medlemsraset inte så svårförklarat.