Patienter som inte är i akut behov av vård och som remitterats av läkare på vårdcentral till specialist på sjukhuset för att få diagnos och uppmanats anmäla sig i akutmottagningens reception behandlas hänsynslöst.
Dessa patienter reduceras till att enbart bli diagnosproblem och de får vänta många timmar på behandling eftersom alla andra patienter med akuta problem går före. När trycket på akutmottagningen är stort har ingen tid med dessa patienter.
Det torde emellertid vara en enkel sak att använda systemet så att personalen, efter ett par timmar efter det att patienten anmält sig i receptionen, får larm om att en patient väntat för länge. Efter sådant larm ska självfallet patienten informeras om att man inte har tid och att patienten kan återkomma en annan dag. Jag menar att mottagningen saknar organisation. Personal och system används inte på rätt sätt. Det är inte en resursfråga, det är en attitydfråga. Att arbeta metodiskt och ta hänsyn till patienters mänskliga behov som mat och information kan man göra i alla situationer.
”Ojdå, har ni varit här så länge” sägs det.
Det verkar bli som det blir och det är inte bra.
Varför måste en patient som remitterats från vårdcentral till specialist över huvud taget anmäla sig i akutmottagningens reception? Varför kan inte den patienten få komma direkt till specialisten? Vissa patientgrupper som har diagnos kan komma direkt till specialist men inte de patienter som saknar diagnos.
Slutligen undrar jag om det finns forskning som visar hur många arbetstimmar patienter och Sverige årligen förlorar när man sitter och väntar på landets akutmottagningar? Utifrån mina egna erfarenheter som patient torde det vara ansenliga mängder arbetstid som går förlorad på grund av sjukvårdens bristande organisation.
s
j