Sedan 2006 har alliansen sänkt skatten för pensionärer fyra gånger, under samma tid har man också sänkt skatten för löntagare. Jobbskatteavdraget har bidragit till att sänka det svenska skattetrycket med 4 % enheter, under samma tid har skatteintäkterna ökat med 150 miljarder kronor.
Men det har också inneburit en klyfta i beskattning mellan löntagare och pensionärer, denna skillnad vill socialdemokratin göra politik kring och utlovar ambitionen att sänka skatten för landets pensionärer med en femtiolapp.
Socialdemokratin, som för övrigt oftast varit i regeringsställning har mig veterligt aldrig sänkt skatten för pensionärer, tvärtom minns jag äldre som tvingades gå ur sina hus för att de inte hade råd med dåvarande fastighetsskatt. Det betyder 125 år av ökade pålagor. Veckans vaga löfte om femtio kronors röstfiske skall alltså ställas mot vad alliansregeringen åstadkommit under de senaste åtta åren. Då ser vi att en person med pensionsinkomst på 15 800 kronor i månaden under alliansregeringens tid hittills betalat ca 50 000 kronor i lägre skatt jämfört med den skattepolitik S bedrev när de satt vid makten.
Åtta år med alliansregering har gjort en markant skillnad för landets pensionärer, som pensionär hade jag värdesatt den utvecklingen högre än Magdalena Anderssons magra femtiolapp.
Lennart Flood, professor i ekonomi kommenterade de rödgrönas skattehöjningar i en forskningsrapport publicerad i dagens industri, det var ingen smickrande läsning och förslagen bedöms att kraftigt minska antalet arbetade timmar. Morgondagens pensionärer har att ta ställning till alliansens fortsatta politik som hittills gett en pensionär ytterligare ca 50 000 kronor eller socialdemokratins alternativ som minskar klyftan med en femtiolapp och samtidigt riskerar allt det som placerat Sverige på en hedrande förstaplats i bästa landet att åldras i.