När Linda Snecker (V) bloggade om att förbjuda bemanningsföretag så reagerade jag. Drygt 60 000 personer är anställda inom branschen och det är ungefär lika många arbetstillfällen som det finns totalt inom hela Norrköpings kommun.
ReplikTrots en del oseriösa företagare och otrygga anställningsförhållanden vänder jag mig mot generaliseringar och tycker dessutom det vore fullkomligt orimligt radera ut så många jobb.
Linda Snecker och hennes partikollega Niklas Lundström upprepar sin principiella åsikt i fredagens Folkbladet, men konstaterar samtidigt att det inte går att genomföra kravet inom överskådlig framtid. Gott så. Inom överskådlig framtid är vi alltså ense, och därmed skulle vi kunna avsluta diskussionen.
Dessutom konstaterar jag att vi båda är överens om ordning och reda på arbetsmarknaden, vikten av ett starkt fack och att vi är båda upprörda över de brister som finns idag. Men vår lilla dispyt visar att vi trots likheterna har principiellt olika åsikter om hur bristerna ska undanröjas. Vänsterpartiet ropar på förbud. Jag är övertygad om att förändring/reformering är bättre än förbud i nästan alla lägen. För mig är inte tillvaron svart eller vit och företeelser är sällan självklart goda eller onda. Bemanningsbranschen har brister, men också förtjänster. Jag har träffat anställda som trivs med omväxlingen och jag har träffat företagare som ser bemanningsföretag som ett stöd för att kunna växa och utvecklas. Jag har dessutom träffat ägare till bemanningsföretag som vill ha kollektivavtal och i övrigt justa villkor.
Kort sagt, jag tror mer på att stödja de anställdas krav på anständiga villkor än att förbjuda deras anställningar.