Det finns fortfarande könsstrukturella skillnader i samhället som speglas inte minst när man jämför män och kvinnors löner. Feministernas framfart har fått de övriga partierna att börja diskutera jämställdhet. Gott så, i min värld betyder jämställdhet lika villkor mellan könen, samma spelregler och möjligheter. Debatten däremot har förskjutits till något helt annat där man tycks efterfråga ett identiskt utfall mellan könen. Detta oavsett om det är önskvärt eller inte.
Av den anledningen lanserar allt fler företrädare, främst gröna och röda tanken att föräldraförsäkringen måste vara jämställd, men enligt mina referensramar är den redan det. Som föräldrar får man 480 dagar, lika många till vardera föräldern. Utefter de behov och förutsättningar som den nybildade familjen har finns det också en möjlighet att överlåta dagar till den andra. Jag tycker inte bara att det är jämställt, det ger också ett utrymme för egna val.
Jag har fem stycken barn, de är födda under tre olika regeringar och vi har varje gång anpassat föräldraledigheten efter vad som varit praktiskt genomförbart. Jag vill hävda att vi har stor erfarenhet av systemet, troligtvis mer än de som idag föreslår att inskränka de möjligheterna.
Rapporter duggar tätt som visar att kvinnor (i huvudsak) förlänger sin föräldraledighet med obetalda dagar, en utveckling som troligtvis accelererar i och med en mindre flexibel föräldraförsäkring.
Det kan knappast vara jämställdhetsrörelsens syfte, även om det på papperet visar på ett mer likartat uttag. Kvotering och inskränkande av ett bra flexibelt system löser inte problemet att kvinnor diskrimineras på arbetsmarknaden, det döljer det bara. Att införa en tredelad föräldraförsäkring ger ingenting som man inte har idag, det är ett synnerligen dåligt verktyg.