Det är nu 100 år sedan som folkpensionen infördes. Pensionsåldern sattes till 67 år. Medellivslängden var 60 år. Detta innebar att det inte var särskilt vanligt att arbetarklassens folk hann få någon pension.
Det var först i början på 60-talet med ATP-systemet som även arbetarklassen fick åtnjuta en någorlunda rimlig pension efter ett långt arbetsliv.
Med rätta så kallades ATP-systemet för " folkhemmets kronjuvel".
ATP-systemet behöll dock åldersgränsen 67 år vilket 1960 låg i paritet med medellivslängden, det innebar att endast cirka hälften av LO-kollektivets medlemmar hade nytta av det nya pensionssystemet.
1976 sänktes pensionsåldern till 65 år vilket tillsammans med en ökning av medellivslängden innebar att pensionen blev en reell möjlighet för de flesta.
Det är värt att notera att många fortfarande inte klarar av ett deltagande i arbetslivet så man når stipulerad ålder för pension utan nödgas stiga av tidigare, detta handlar i huvudsak om arbetarklassens folk. Huvudorsaken till det står att finna i arbetslivets organisering.
Samtidigt som att merparten av folket kom i åtnjutande av en pension som möjliggjorde ett värdigt liv på ålderns höst så började också propagandan och attackerna mot ATP-systemet vilket orkestrerades från borgerligt håll.
Dessa attacker mot ATP ökade hela tiden i styrka och ledda till att sossar och borgare i mitten på 90-talet begravde " folkhemmets kronjuvel" och införde det eländiga pensionssystem som vi idag har.
Det nu gällande pensionssystemet kommer att leda till försörjningsnivåer som påminner om de förhållanden som gällde när folkpensionen infördes för 100 år sedan och detta kan inte anses vara acceptabelt.
Att hoppas på ett återinförande av ATP-systemet är kanske att spänna bågen alltför högt men det finns ändå saker som det finns anledning att ta strid för och det är följande:
Avskaffa bromsen i pensionssystemet.
Avskaffa PPM-systemet.
Höj garantipensionen.
Ta bort straffbeskattningen av pensionärerna.
Återbetala de miljarder som Göran Persson tog från AP-fonderna på 90-talet.
Ett genomförande av dessa förslag skulle innebära att vi återigen påbörjade vägen mot ett värdigt pensionssystem som innebar att vi med ålders rätt kan skörda frukterna av deltagandet i samhällsbygget.