Norrköping ska bli Sveriges bästa idrottsstad. Detta proklamerar kommunalrådet Lars Stjernkvist samtidigt
som han går företagare till mötes och ändrar på reglerna för gatuserveringar.
Och detta är väl ett sunt resonerade av Stjernkvist.
Samtidigt borde kanske kommunalrådet titta på de obligatoriska insatser som kommunen enligt riksdagsbeslut är ålagd att sköta.
Jag tänker på de personer som har de gravaste funktionsnedsättningarna ska kommunen - enligt LSS-lagen - ska ge god livskvalitet.
Idag ligger Norrköping i botten när det gäller LSS-verksamhet.
Tänk er följande:
Lasse Stjernkvist hjärtelag Sleipner har hemmamatch. Före matchen går Stjernkvist fram till domaren och säger: Här i Norrköping har vi egna regler. Här godkänns bara mål gjorda med vänster fot.
Tror ni kommunalrådet skulle agera så?
Nä, men när det gäller LSS-insatser kan kommunens tjänstemän neka stöd med motivering: "Vi har andra regler än i Stockholm och Linköping".
Tänk er följande:
En företagare ringer till Lasse Stjernkvist och ber om hjälp att starta en tillverkningsindustri i Norrköping.
Lasse Stjernkvist: Tillverkningsindustri? Nä du, vi har inte tillräckligt kompetenta tjänstemän för att bereda ett sådant ärende, men vi kan hjälpa dig med en lokal i Gnosjö.
Tror ni kommunalrådet skulle agera så?
Nä, men när en person med autism söker stöd och hjälp av kommunen är den bittra sanningen att det inte finns autismkompetens för att ge det stöd och den service som lagen kräver. I dag finns det mer än 50 personer med funktionsnedsättning som kommunen har placerat i bland annat Småland, för att den rätta kompetensen bland kommunens tjänstemän saknas.
Jag tycker att Stjernkvist borde inse att samtidigt som han satsar på idrott och företagande bör han se till att följa de lagar som ger de personer med funktionsnedsättning som kommunen har ansvaret för en god livskvalitet.