Loka fascineras av udda livsöden

I en mörk källarvåning på Södermalm i Stockholm ligger Loka Kanarps ateljé.Det tar en stund innan ögonen hinner vänja sig vid den dunkla miljön, och jag är nära att snubbla över en spontant utplacerad soffa i mitten av rummet men hinner rädda situationen i sista sekund.- Är det okej om jag äter medan vi pratar? Loka Kanarp tar ner knäckebröd från hyllan i pentryt. Det är bråda dagar för serietecknaren från Stockholm - hennes seriebok "Pärlor och patroner - 60 historiska kvinnoporträtt" kommer ut i början av september och allt måste vara i ordning inför releasen.På min första fråga: Varför historiska kvinnoporträtt? kommer Loka Kanarps svar snabbt.- Det finns så mycket spännande! Jag är intresserad av historia och av feminism, och det här blev en perfekt form. Dessutom överträffar verkligheten dikten i nästan alla lägen.Suffragetter fascinerar
Idén är enkel. 60 kvinnor, fyra serierutor till varje kvinna, och så en twist eller en historia värd att berätta på dessa rutor. Drottning Kristina får sin beskärda del, Greta Garbo och Marie Curie sina.- Jag har alltid tänkt, när jag stött på något intressant kvinnoöde, att det här borde det göras en storfilm om. Eller, HBO borde göra en tv-serie om suffragetterna!Hon syftar på kvinnorösträttsrörelsen med utgångspunkt i England under början av 1900-talet. Jag tänker mig en sekelskiftesklädd Emma Thompson i rollen som rörelsens grundare Emmeline Pankhurst - det hela är ingen dum idé.Själv huvudpersonen
Loka Kanarps intresse för historia har funnits länge, men i sina tidigare serier har hon ägnat sig en del åt självbiografiskt material. I "Mina vänner och ovänner" från 2006 stoltserar en tecknad brunhårig kvinna på framsidan, kusligt lik Loka själv.- Visst är det jag. Jag har till och med jobbat utifrån ett fotografi.Hon ser inga problem med att utlämna sig själv, och att vänner (eller ovänner) ska känna igen sig är inget hon är rädd för.- Nej, man får ändra lite, byta namn på folk och ändra kön. Det är lite konstigt, för när man sitter själv på sin kammare och tecknar tänker man inte på att andra ska läsa det, man bara jobbar.- Det har ju varit en del debatt i litteratursvängen om att lämna ut människor...men jag har inte sett det som något problem. Snarare tror jag att det kan bli dåligt om man censurerar sig för mycket.Inte bara hjältinnor
Mellan 2003 och 2005 gick Loka Kanarp på Serieskolan i Malmö, och sedan en tid har hon kunnat försörja sig på det hon brinner för. Att kunna kombinera serietecknandet med att få ut fakta om kvinnor i historien ser hon som en stor bonus. Men det är inte bara hjältinnor Loka Kanarp är ute efter att gestalta.- Jag har läst många böcker om kvinnohistoria, men i dem är kvinnor alltid så himla duktiga. De är pionjärer, de är "första läkaren" och "första studentskan". Allt det där är väl bra, men jag intresserar mig mer för skurkar, eller kvinnor som i alla fall inte bara är duktiga och snälla.Ett exempel är Imelda Marcos, hustrun till den filippinske diktatorn Ferdinand Marcos. Eller drottning Kristina, som visserligen var regent, men som abdikerade och flyttade till Rom.Ingen politik bakom
Ligger det då något politiskt bakom Loka Kanarps seriestrippar? De har onekligen en stark feministisk ton, men är det mer?- Jag är socialist, men jag tror inte att det speglas så mycket i de här kvinnoödena. Tvärtom, jag har inte tecknat om arbetarkvinnor eller deras villkor, i stället är det kvinnor som i och för sig ofta har fått chansen att skriva om sig själva, kvinnor som kanske kommer från enkla förhållanden och har avancerat. Men å andra sidan kanske mina politiska åsikter lyser igenom i tonen jag har.Det slår mig att det måste krävas en hel del kunskap, och kreativitet, för att hitta alla de här kvinnorna.Men Loka Kanarp verkar ändå ha haft ett ganska tillbakalutat researcharbete. Kompisar har tipsat, och internet har naturligtvis spelat en stor roll.- Jag har stött på kvinnoöden när jag gjort research till annat. Så var det med Aggie Jones. Henne hittade jag när jag gjorde en serie om män i historien vars kroppsdelar har blivit bevarade till eftervärlden. Aggie var en frigiven slav i USA som fick för sig att bygga upp en trädgård med skulpturer av djurben.Aggie Jones och hennes fyra rutor i "Pärlor och patroner - 60 historiska kvinnoporträtt" handlar alltså garanterat inte om några stordåd.- Ibland vill man bara höra om någon som byggt en konstig trädgård, istället för att läsa om hjältinnor. Eller hur?

Information till våra läsare

Loka fascineras av udda livsöden

Hon är serietecknerskan som fascineras av udda livsöden. Loka Kanarp skriver kvinnohistoria i seriestripform. - HBO borde göra en tv-serie om suffragetterna, säger hon.